Många av soldaterna hade, vid sidan av soldatyrket, kunskaper inom olika hantverk, något som även Jonasson nämner [12]. Vid livkompaniet fanns vid denna tidpunkt följande hantverkskategorier representerade fördelade på 40 soldater [8]:

• 2 st slaktare – Fleischer
• 2 st bagare – Bäcker
• 2 st mjölnare – Müller
• 2 st snickare – Zimmerman
• 4 st snidare – Schneider
• 1 st slöjdare, finsnickare - Tischler
• 5 st murare – Maurer
• 1 st ”murare” – Posemacher
• 1 st spinnare – Kammsetzer
• 1 st ”tygberedare” – Tuchbereiter
• 2 st ”tygmakare” – Tuchmacher
• 1 st ”tygmakare” (ull) – Zeugmacher
• 1 st linnevävare – Leinweber
• 1 st vitgarvare - Weissgärber
• 1 st snörmakare – Seiler
• 4 st skomakare – Schuster
• 1 st glasmästare – Glässer
• 2 st knivsmeder – Messerschmidt
• 1 st smed – Schmidt
• 1 st trådvalsare - Draatzischer
• 2 st vagnmakare – Wagner
• 2 st tunnbindare – Böttger

Det fanns även två av soldaterna, som hade vad rullan istället kallar "professioner":

• Apotekare
• Barberare

Både barberaren, som var furir, och apotekaren, som var menig soldat, kunde läsa och skriva.

Bland underbefälet gäller läs- och skrivkunnigheten även de två fältväblarna, två av sergeanterna och en av förarna. Det är möjligt att rustmästaren och de två trumslagarna också kunde läsa och skriva, men eftersom de saknas i 1710 års rulla, som till skillnad från de övriga innehåller denna typ av uppgifter, går det inte att få klart för sig. Många av de meniga soldaterna, 31 st. inklusive apotekaren, var också läs- och skrivkunniga. 15 av de läskunniga var hantverkare av olika slag (samt en som nämnts apotekare), medan ytterligare 15 st inte hade något hantverk eller yrke angivet i rullan. Fem av soldaterna anges i rullan som katoliker, övriga som lutheraner.

Många hade även familjer. Jonasson [12] uppger att det bland de sachsiska krigsfångarna redan från början fanns ett mycket stort antal kvinnor och barn, och anför som exempel att andelen kvinnor och barn var ca 15% på ett av de fartyg (Pommern) som först överförde fångarna till Sverige. Han nämner samma siffra i samband med regementets första planerade förflyttning till Viborg, då Schommer gjorde en förfrågan hos defensionskommissionen hur han skulle ställa sig till kravet från soldaterna att hustrur och barn skulle få följa med dem. Det fanns då enl Jonasson 80 sachsiska hustrur och ca 100 barn vid regementet. I 1710 års rulla är 40 av soldaterna i livkompaniet upptagna som gifta. I denna rulla nämns även sammanlagt 43 (42?) barn. En av soldaterna uppges ha haft barn utan att ha en hustru, troligen änkeman. Jonasson uppger att många av de sachsiska krigsfångarna ingick äktenskap med svenskor, men att det även förekom sachsiska hustrur och äktenskap med sachsiska änkor efter andra soldater [12]. Detta antyds också av följande notiser i Hoby kyrkbok [2]:

Det här äktenskapet ingås mitt under pesttiden men är troligen inte föranlett av denna. Johanna Justina kanske var änka efter någon tidigare avliden soldat, men jag har inte lyckats räkna ut vem än så länge. (Rullorna är alldeles för många för att man snabbt ska kunna gå igenom dem alla från 1709 och framåt.) Det gäller däremot inte följande äktenskap som noteras i Hoby kyrkobok [2]; de är tydligt föranledda av pesten och gäller änkor/döttrar till i pesten avlidna soldater:

Anna Dorothea "Grösslers" var troligen änka efter soldaten nr 115. Johann Georg Grössler, om vilken kyrkoboken säger [2]:

Hustrun och modern måste ha varit samma Anna Dorothea Grösslers, som efter pesten gifte om sig med soldaten nr 116. Christian Günther.

Den andra notisen i kyrkboken, som rör Anna Sophia Kohl, är inte lika självklar. Det rör sig troligen om korpralen nr 79. Christopher Jentsch och hans familj, men precis hur går inte att avgöra. Enligt rullan hade han hustru och 4 barn, och hade dessutom vid mönstringen i Trelleborg 1710 blivit kasserad. Han väntade på sitt avsked. Lika tydligt är det ur rullan att sonen (styvsonen? varför har de olika efternamn?) nyligen blivit soldat vid kompaniet - han intar en av de sista platserna, vilka tidigare varit vakanta och som nu fyllts med nyligen rekryterade från alla håll. Det är bara synd att Knut Håkansson uppenbarligen inte behärskade tyska [2]:

Och så till slut den militära rullans kortfattade [8]:

Är Anna Sophia Kohl Christopher Jentschs dotter, styvdotter eller änka? Är hon syster eller mor till nr. 149 Teodorius Kohl? Maken bör emellertid ha varit 117. Gottfried Schubert.

Det föddes även flera barn under soldaternas tid i socknen (för de oäkta barnen, se istället här) [2]:

Det är intressant att se hur gudmödrar och faddrar valts för de här barnen. Nästan uteslutande är det andra soldater som ställer upp, plus döttrar till prästen i Hoby Lars Schlyter (Barbara och Catharina) och klockaren i Hoby Knut Håkansson (Lisabet). Vid de tre dopen förekommer dock en kvinna från socknens allmoge som gudmor (Bengta Torkel Nilses i Hjälmsa) samt en som fadder (Elin Jöns Jöns i Örseryd). I båda fallen rör det sig om kvinnor som bor i samma by (troligen i samma hus) som de nyfödda barnen. Man får onekligen ett intryck av att även om inkvarteringen var besvärlig, så kunde kvinnorna i Hoby inte länge visa sig fientliga mot de sachsiska kvinnor, som födde barn i deras hus, och i varje fall inte mot barnen. Av namnet kan man f.ö. lätt få ett intryck av att Schachtels hustru kanske var svenska. Jonasson nämner ju flera exempel på sådana äktenskap som ingåtts under tiden som soldaterna tillbringade som fångar runt om landet [11]. Vad gäller Bengta Torkel Nilses i Hjälmsa och familjen Schachtel, så dör längre fram både Bengta, Torkel och två av deras barn plus Torkels systerdotter i pesten. Men även Schachtels ena dotter Margreta dör, fast de övriga i familjen överlever. De återkommer för övrigt till Hoby hösten 1712, troligen i samband med transporten till Pommern 1712, och får då ytterligare ett barn som döps i Hoby [2]:

Nu är det plötsligt nästan enbart faddrar från socknen. Den förpassade soldaten Petter Schulz (142. Peter Schulz) var tidigare vid livkompaniet och verkar ha stannat kvar i Hjälmsa efter sitt avsked. Jag har dock ännu ej haft tid att försöka spåra hans eventuella fortsättning i socknen. En annan intressant poäng är att soldaten Schachtel enligt rullan var katolik, så han borde väl egentligen ha haft invändingar mot att låta döpa sitt barn hos en luthersk präst. Dopvittnet Wohlgemut är också katolik. Jonasson [12] berättar ju hur soldater av "främmande religion" t.ex. inte kunde dömas till kyrkoplikt när straff skulle utdömas, men det verkar som om religionen bara varit viktig för vissa, eller i vissa fall.