Hobyhistorier

- Hoby socken och Blekinge under Karl XII

 

© Sabina Santesson 2004-2014

...allehanda stora beswähr och inqwarteringar här på Landzwäghen,

som dette beswerlige krijget har medfort...

 

 

Allmogen i Hoby i supplik till Karl XI år 1680

 

Schommers regemente i Hoby socken 1710-1711

 

© Sabina Santesson

(under arbete; senast uppdaterad 2010-10-22)

 

Övervakning och inkvartering

 

Efter slaget vid Helsingborg började man förbereda den svenska flottan; man väntade sig inte bara en uppgörelse med danskarna till sjöss utan fruktade också att den ryska flottan skulle delta på den danska sidan. Eftersom kriget i och med det danska fälttåget så påtagligt kommit att beröra Blekinge avkrävde man också alla Blekinges invånare över 15 år en trohetsed till svenska riket och Karl XII. Edsavkrävelsen genomfördes härad för härad mellan sjätte och nittonde juni. Landshövdingen hade även föreskrivit hur predikan skulle utformas i samband med att eden lästes upp i kyrkorna. Predikan skulle utgå från Andra Krönikeboken, kapitel 15, verserna 12-15. I Hoby skedde detta tisdagen den 14 juni [1]. I Hobys kyrkobok från 1710 finns följande notering om detta [2]:

 

Tiisd. 14 junÿ var heella Härrads mötet med allmogen at göra ääd at vara Konungen, Konung Carll den 12te trogen at emootstå fienden.

 

I slutet av år 1710 var Blekinge fullt av soldater. Under senare delen av 1710 lät man nämligen inkvartera tre kompanier av adelsfanan med staben och fem kompanier av Schommers regemente med staben runt om i Blekinge [3]. Det officiella skälet var att man ville försäkra sig om själva Blekinges, och då i synnerhet Karlskronas, försvarsduglighet, efter de skräckinjagande erfarenheter man gjort så sent som året innan, i januari 1709, då danskarna plötsligt invaderade och utan egentligt motstånd tog sig så långt som till Karlshamn. Men det är också tänkbart att man ville hålla kontrollen över de Blekingebönder, som nyligen visat sig så opålitliga och så benägna för obehagliga överraskningar, trots den trohetsed man nyligen hade avkrävt dem (se vidare Pesten i Karlshamn och Asarum).

 

Husmanskost i 1700-talets Blekinge

 

De dagliga måltiderna var fem till antalet: morronmat (ottemål), dagvard (davremål, daver), middag, merafton och aftonvard (även kallad naddaren).

 

Ottemålet åts redan klockan 4 eller 5 på morgonen. Den bestod av bröd, smör eller flott samt ost. Kaffet hade inte kommit i bruk, utan brödet sköljdes ned med soba (drickablandning d.v.s. lika delar svagdricka och mjölk). När hembränningen var tillåten förekom även brännvin.

 

Daver åts klockan 8 eller 9 på förmiddagen. Spekesill eller kokt sill serverades då tillsammans med soba. Inte sällan förekom lingon (krösnamos). Lingonsylten var uppblandad med mjölk och påminde om välling. Man skar det grova, mjuka brödet, stack fällkniven i och doppade i lingonkoppen. Stora kvantiteter bröd gick på så sätt åt.

 

Middagen var dagens huvudmål och serverades klockan 14. Man åt då mat av det kraftigare slaget. Ärter med fläsk var en vanlig rätt, likaså bondbönor stuvade eller i soppa med kokt fläsk till. Ärt- eller böngröt förekom också. På hösten och på vintern intog vitkålen en viktig plats. Den stuvades bl.a. liksom rovor eller skärbönor. Kalv-, ox- eller lammkött lagades till kalops eller frikassé. Vare sig man hade kötträtt, soppa eller stuvning så serverades aldrig smör och ost till middagen. Under sommarhalvåret var filbunke uppskattad mat.

 

Meraftonen bar man i regel ut till arbetsfolket. Detta gjorde husmodern själv eller något av barnen eller pigan. Återigen serverades bröd med flott och ost. Under höst och skörd, då en del tillfällig arbetskraft förekom, dukades även en stor äggkaka fram.

 

Till naddaren lagades åter varm mat såsom gröt med mjölk och dricka.

 

Källa

Gunnel Haller, "Matkultur i Blekinge"

Soldaterna inkvarterades enl Hallerman "till huusmanskost eller 4 öre s. m. om dagen", och alla meniga skulle enligt landshövding Adlersteens befallning "vara förplichtade att gå deras värdar med arbete tillhanda". När så var möjligt ordnades inkvarteringen också i proportion till hemmantalet [3]. Det var dyrt med inkvarteringen (se vidare Pesten i Karlshamn och Asarum för landskapets finanser vid denna tidpunkt), och landshövding Adlersteen skrev enl Hallerman den 23 maj 1711 till Kungl. Majt. och uppgav att den kostat landskapet mer än 3 á 4 års kontributioner. På flertalet håll i Blekinge visade bönderna enligt Bromé "uppenbar tredska" mot denna "olidliga" inkvartering, och man ansåg lite var att detta hade kommit till enbart p.g.a. landshövding Jöran Adlersteens göranden och låtanden. Landshövdingen å sin sida klagade över de "lättfärdiga" bönderna och "deras onda väsende och hotande" och påstod sig ofta ha fått höra att "ingenting vore bättre, än att låta löpa ett kallt bly genom landshövdingen" [4].

 

Adlersteen hade ju redan tidigare gjort sig illa omtyckt bland både blekingarna och, efter vad det verkar, nästan alla han hade haft att göra med också i sin tidigare karriär i Skåne och senare som Karl XII:s krigskommissarie i Polen. Så sent som året innan hade han t.ex. förolämpat hela Karlskronas borgarskap och på allmän rådstuga kallat dem både "snapphanar" och "danskar", och dessutom hade man den besvärliga situationen med de "uppstudsiga bönderna" i Medelstad, som hade hindrat hela båtsmansutskrivningen (se vidare Pesten i Karlshamn och Asarum).

 

Men till Hoby kom det nu sachsiska soldater. De tillhörde det s.k. livkompaniet under Schommers regemente [2] (mer om dem nedan).

 

Av de övriga sachsiska kompanierna i Blekinge var det s.k. Majorens kompani inkvarterat i Backaryd/Ronneby socken, där kyrkboken bl.a. nämner följande [5]:

 

  • Fänrik Johan Osved von Stutterheim av Schommers reg
  • Fältskären Mons Johan Hartz
  • Fältväbel av majors kompani Georg Schmidt i Långgölsmåla
  • Sergeanten Carl Laschatte
  • Rustmästaren Johan Hindrik Knolle låg i Stockholm
  • Corporalen Wilhelm Seisfert af majorens kompani
  • Föraren Rudolph, låg i Ettebro
  • Soldaten Christoph Klimstein
  • Soldaten Samuel Diderics hust Maria av majorens kompani

 

Det s.k. "Vacanta" kompaniet låg i Tvings socken, som följande notiser ur Tvings födelsebok [6] berättar:

 

1711-12-27 Mats, Trumslagare Carl Bauman, Jämsunda w Anna Mats ibm, Per Andersson, Sven Larsson

 

1712-04-04 Håkan oä, Soldat Mårten modern Elin, Eringsboda N w Kerstin i Siggamåla, Thore i Eringsboda

 

1712-04-21 Måns oä, Tysk soldat Christian Kork modern Elin, Skillingsboda w Maria i Skillingsboda

 

Om detta kompani har även Medelstads dombok en del att berätta [7]:

 

1712-05-13 angav kronans länsman Bengt Dahlbeck änkan Elin i Skillingsboda för lägersmål med en soldat Christian Kock vid majorens kompani som varit inkvarterad i Lönnemåla av Tvings socken och henne med barn rådt, men nu marscherat med de andra soldaterna till Skåne, haver hans fänrik legat i Tvings prästgård, Dobber Schutz benämnd

 

1712-05-13 vidgick på länsman Bengt Dahlbecks angivan kvinnfolket Elin Håkansdotter i Eringsboda idkat olovlig beblandelse med en soldat vid överste Schomers regemente, Mårten Hernest benämnd, vilken nu är med döden avgången

 

1712-10-15 vidgick på länsman Rasmus Lyckowius angivan kvinnfolket Elin Månsdotter i Gnetteryd att hon av saxiske soldaten Christian Kock blivit med barn rådd

 

I den första av ovanstående notiser ur Medelstads dombok anges även detta kompani som "majorens kompani", fast det är det "Vacanta" kompaniet i rullan. När von Friesen blev major blev hans tidigare kompani (då känt som kapten von Friesens kompani) officiellt till "majorens kompani", och det kompani som tidigare kallats majorens kompani (medan Otthard Johann Hastfer var major) blev till det "Vacanta" kompaniet [8]. Jag vet att det låter krångligt, men det är det övriga befälet och de vanliga soldaterna man får hålla ögonen på för att följa kompanierna; det högsta befälet ändrades ständigt i takt med att de befordrades eller kommenderades åt andra håll. I fallet med det "Vacanta" kompaniet i Tving namnges både fänriken och trumslagaren, vilket räcker för att identifiera dem. Kapten Bessers kompani befann sig enligt rullan i Karlshamn till c:a den 20 oktober 1711 [8] och därefter enligt Hallerman i Östra härad [3] (se vidare Pesten i Karlshamn och Asarum). Jag vet ännu inte var det femte kompaniet, kapten Drewis' kompani, befann sig, och kanske går det aldrig att få reda på eftersom kyrkböcker för den aktuella tiden saknas för många socknar. Det finns dock en del notiser i Medelstads dombok, som tyder på att det varit i Medelstads härad, men jag har ännu inte haft tid att granska alla mönstringsrullor för Schommers regemente på den detaljnivå som skulle behövas för att fastställa detta. Men följande notiser ur Medelstads dombok ger en antydan [7]:

 

1712-10-15 vidgick på länsman Rasmus Lyckowius angivan kvinnfolket Botill Truetsdotter på Gö att hon av saxiske soldaten Christian Fedder blivit besoven och tvenne barn framfött, varandes han nu borta från orten, och hon intet vet om han är levande eller död

 

1712-10-14 länsman Rasmus Lyckowius hade instämt Maria Persdotter i Boahaga för att hon barn framfött, att hon nu måtte utsäga vem som är barnafader, Maria säger sig av förr avskedade saxiske soldaten Jacob Schalbe med barn blivit rådd, och detta under äktenskapslöfte, men han avvikit och hon ingen kunskap hade, uppvisades en attest av kyrkoherden i Hjortsberga Nils Albin som intygar att soldaten varit hos honom och begärt lysning, men innan det kunnat verkställas har han avvikit, hon dömdes bara för otidigt sängelag till 2 Cr smt böter

 

1713-05-13 uppvisade Elin Nilsdotter i Bostorp ett brev från en major daterat den 24 jun 1712 i Trelleborg, där han förmäler hurusom en soldat Petter Hintze ? för honom andragit det han var förlovad med en änka Elin Nilsdotter den han ock med barn rådt

 

I Åryd och Hällaryd tycks det dock ha varit Adelsfanan som varit inkvarterade, vilket bl.a. denna notis ur Bräkne härads dombok vittnar om [9]:

 

1711-07-07 [...] Karl Svensson i Kölja käras av kvartersmästaren under adelsfanan vid ryttmästare Brummers kompani Jakob Vogel. Karl har lagt ett lik i samma rum där Vogel varit inkvarterad. Vogel legat inkvarterad först i Björkenäs där alla utdött, Vogel flytt till Kölja. Vogel blivit tämmelig frisk efter att varit smittad av sjukdom. I Kölja har han insjuknat ånyo. När han legat sjuk - malader - i sängen har Karl burit in ett lik i stugan och satt liket på golvet hos Vogel, stanken har varit påtaglig och Vogel blivit sjuk på nytt. Karl tillstår att han burit in liket vid fyratiden under fredagseftermiddagen, under lördagskvällen har han dock burit ut liket. Liket var Karls egen son, vilken dog av farsoten. Karls förstånd var inte större, hade han vetat bättre hade han inte placerat liket i Vogels rum. Vogel hade bett att få slippa liket, Karls hustru hade inte hindrat Karl, varefter Karl bar in ett nytt lik, vilket var hans bror. Karl påstår att Vogel kommit med sjukdomen, vilken Karls son senare dog av. Vogel nekar till att ha spridit sjukdomen i Kölja. Visserligen var han krank men blivit bättre i Kölja. Karl nekar till att ha hört förordningen om farsoten. Karl själv varit sjuk, vilket betygades. Karl beder om förskoning. Karl bör böta 50 caroliner silvermynt Men tinget anser att ärendet skall omprövas i hovrätten.

 

Vad avser inkvarteringen i Hoby, har jag sammanställt de uppgifter som finns om var soldaterna låg inkvarterade [2], [5] (se även nedan om Livkompaniet i dokumenten), och på så sätt fått fram bilden nedan. Observera att alla soldater vid livkompaniet inte finns angivna här, utan bara de som nämnts i Hoby eller Backaryds kyrkböcker, och då med "inkvarteringsadress". För de övriga finns ingen möjlighet att få reda på var de fanns. De angivna numren är soldaternas nummer i rullan, med följande övriga förkortningar:

 

  • CAP = kapten
  • FÄN = fänrik
  • FV = fältväbel
  • SER = sergeant
  • FÖR = förare
  • FUR = furir
  • RUST = rustmästare
  • TAM = trumslagare
  • Corp nr = korpral nr

 

Kartan är hämtad från Krigsarkivet (Blekinge, generalkartor, 0400:18A:003 b Special Geographisk Charta öfwer Bleking., 1690) och visar Hoby socken 1690.