friska och sjuka löpa var om andra, dricka gravöl inne hos de döda, ja de taga också av de Schommerska soldaterna med sig i de inficerade husen, där de sig fylla och frossa, så länge livet i dem sitter, så att varken officerare, landsbetjänter eller landshövdingen själv kan dem styra.

Båtsman David Wästgiöthe käras av CronoLänsman Nils Hansson angående att han bränt upp de skriftliga order som Majoren för de här i länet inkvarterade saxiska folket Fredrik Wilhelm von Friesen afsändt een solldat af General Majoren och Öfversten Höghwyrdigste Hr Schommers Liifregemendte Hans Habicht bend med till Carlshamn, samt deråfvan uppå illa slagit bemdte solldat, hvaruti äfven föregifves Bönder i Äfvary hwilka varit intresserade effter solldatens uthsago, men som icke han wether, hwilka egenteligen de warit, uthan mehnar dem af solldaten sielf lära kunna bässt nampngijfvas.

Hvareffter upplästes mehrbemälte Hr Majorens till Höghwyrdigste Hr Baron och Landzhövdingens aflåtne och Häradshövdingens tillsände skrifwelse, derutinnan förmähles, hurusom Hr Majoren een solldat, hwilcken haftt ordinantz, d 28 Maj nästlidne med angelägna order från Hoby till Carlshamn försändt, som under wägen han gådt förbi een by der 9 à 10 Bönder druckit graföhl, af een Bonde som warit bror med solldaten, då bliifwit inbuden at dricka een gång, der till han och låtit sig öfvertahla; går så inn samt sätter sig hoos desse Bönder, straxt kommer en Båtsman, som föruth druckit med böndren, och säger till solldaten, hvad will du tysk skällm här, will du löpa bordt, hvar på solldaten svarat, jag löper intet bordt, uthan iag will gå till Carlshamn med order uti regements angelägenheter, då Båtsman sagdt, han skulle wijsa orderne, hwilket solldaten giordt, och Båtsman uppbrutit, samt effter han dem ej kunnat läsa, sätt dem till liuset och uppbrändt, sägandes det är skällmska order, hafwandes deråfvanuppå slagit solldaten at han ligger till säng, och har detta skiedt i Äfwary hoos bonden Per Nillsson.

Elliest är denne Båtsmannen af sina officerare worden hemförlåfvad at bruka den gård som honom effter dess förälldrar, hwilka för 14 dagar afsomnadt, ärfftligen tillfallit.

Begärandes altså Hr Majoren det Höghwyrdigste Hr baron och Landshöfvdingen wille beordra HäradsHöffdingen at nu med detta ting om denna Excess undersökia, till hwilkens ända han och beordrat Hr Capitein Moberg denna sak at effterfråga, samt wara tillstädes wid Tinget.

Hr Capitein Moberg infann sig, och berättade sig sålunda hördt passerat wara som förbemält, och fördenskull begiär at Båtsmannen och de som med honom warit om denna grofva gärning behörigen ansas, hälst detta förnämtligast rörer hans Kongl. Maj:ts höga Persohn, uti hvilkens angelägna ärender denne Solldat warit med order commenderadet till Lieutenanten i Carlshamn.

Solldaten Hans Habicht säger äfven sig denna [x] sålunda som förrstås, hoos Hr Capitein Moberg angifvit.

Båtsman David Wästgiöthe tillspordes huru han kommit at fordra orderne ifrån solldaten, samt skälla på honom och orderne, och ändtel: dem uppbränna, samdt solldaten der ofvanpå så illa handtera, han swarar sig icke uppbrutit ordernes, men kan dock intet förneka, mindre han dem uppbrändt, hwilket han säger deraf kommit, at när han dricker liitet, så weth han eij hwad han giör, nekandes äfwen sig skälldt enten order eller solldaten.

Solldaten Habicht tillfrågades, hwem som budit honom gå inn till Böndren, hwad han hade der att giöra, och om han icke wisste hwem som honom slagit, eller sedt hwilken som brutit upp orderne? Hwar till han svarar, at gilles wärden Per Nilssons broor Olof Nillsson budit honom gå inn och dricka een gång, men hvem som brutit orderne upp, weth han inte, eij eller hwem som slagit honom, uthom Wästgiöthe, och lära wisst Bönderna det sedt. Doch troor han een widh nampn Per Nillsson warit med der om.

Olof Nillsson war icke tillstädes, hvarföre han eftersändes, som straxt kom. Då han samt Zackris Nillsson och Olof [bör vara Hindrik] Brommesson framkallades och tillfrågades solldaten Habicht, om någon af desse honom slagit, eller om han elliess hade något emoth dem? Han swarar neij, hvarföre de, effter de warit på detta graföhl med, och förmentes kunna uti saken närmare upplysning gifva, aflade deras lijflige Eed med hand å book, sedan de för sitt wähl blijfvit underwijste om Edens wickt, samt warnade at ackta sig för fallsk Eedh och Siählawåda.

Hwareffter Olof Nilsson i Ryssmåla wittnade, at han eij budt heller hört någon biuda denne solldat inn, veth icke eller hvem som brutit upp brefvet, uthan när han såg Wästgiöthe kommit inn i stugan, hafwa Zackris Nillsson och Hindrik Brommesson hafft bref mellan sig, då Wästgiöthe det tagit och uppbrändt, men intet har han hört honom skälla enten på bref eller solldat, uthan allenast sagdt, at han war så wähl Kongens karl, som solldaten, han icke heller sedt, hvem som slagit honom emedan det skiedt sedan han gådt uth derifrån.

F. Om intet solldaten sagdt hwad order stode i brefvet? R. Neij. Testis tillfrågades om han kändt denne solldaten fööruth? Han swarar ja. F. Om han intet hördt någon ordwäxling mellan honom och Wästgiöthen. R. Neij bedyrandes sig hvarcken hördt eller sedt mehr, änn han redan berättat.

Zackris Nillsson intygade ord från ord det samma, och at alt så wore tillgångit, som Olof vittnat.

Hindrik Brommesson vittnade at när denne solldat kommit till Äfvary, har han satt sig hoos Böndren på bänken, säijandes sig skohla gå till Carlshamn, och der på tagit upp brefvet, hwilket de fördt sins emellan på bordet, då Zackris sagdt, iag är drucken, der till med är det tyska, iag förstår mig intet der på, men hwilka som brutit det, weth han intet, uthan Wästgiöthe har änteligt tagit det och brändt det upp, mehr har han icke hördt eller sedt, enten det Båtsman skälldt på brefvet och solldaten, eller hwem som slagit honom, emedan slagsmålet skiedt uthe, der han icke warit.

Vittnena tillspordes yttermehra, om de hördt Olof Nillsson biuda solldaten inn? De svarar neij. F. Om de eij hördt någon skiellsord af Båtsmanden? R. Neij. F. Om solldaten warit drucken när han kommit till dem. R. Ja, något. F. Om han warit ohöflig eller truhesam? R. Neij, intet som de hörde. F. Om Per Nillsson slagit solldaten? S. Neij.

Per Nillsson säger at Hindrich och Zackris frågat solldaten effter Post [?], hafwandes ment at han wehlat rymma, hwarföre solldaten och brefvet uppvist, det Wästgiöthe uppbrändt, men huru det afluppit med slagsmåhlet, weth han eller intet, effter det skiedt uthe och om natten. Weth eij eller han wiidare hwad passerat änn de andra.

Solldaten Habicht påstår att Olof budit honom inn, hwilket skiedt wijd Äfwary leed uth med gården, och effter han war hans gode wenn, har han föllijdt med. Olof nekar här till.

F. Om de intet sedt, hwem som brutit upp brefvet, och hwem som slagit solldaten? De swarar neij med bedyrande, sig icke mehra sedt eller hört, änn hwad de redan wittnat. F. Om inga flera bönder warit närvarande? R. Neij. Ingen uthom Per Nillsson, som då war Wärd.

Wittnen tillfrågades om de kunnat märckia, at Olof den tijden warit uthe, som solldaten kom? De swarar neij, sig icke gijfwit acktning der på.

David Wästgiöthe förmantes at bekänna sanningen, hwarföre han brändt upp brefvet och hwij han slagit solldaten, skälldt honom och orderna? Han swarar som förr at han giordt det i yhre. Men intet har han skälldt. Och hwad slagsmåhlet widkommer, så är dermed så tillgångit, at när han gådt uth, har soldaten fölljdt effter, tagit uth bajonetten och slagit honom twenne hugg i hufvudet, hwareffter icke märken syntes, då han retirerat sig uthom gården, tills han fådt ifatt een stake på taket, och der med gijfwit solldaten ett slag i pannan, det han fallit omkull, men mehr säger han sig honom icke rört.

F. Om ingen då war närwarande? R. Neij, emedan Böndren då woro skillde från hwar andra. F. Hwart solldaten sedan tog wägen? R. At han gådt bordt, men hwart weth han icke.

Solldaten säger at han med möda fådt draga sig tillbakas till Hoby. Hr Regementsfältskären under detta Regementet Jürgen Fode, berättar at solldaten warit illa handterader; dy han fådt ett swårt slag i Pannan, samt hans arm och been blåslagne, som nu wähl synes, så at man icke just kan räkna slagen effter blånader, williandes sin attest deröfwer insända, effter som han nu eij warit der på betänkt.

Wijdare tillspordes Båtsman Wästgiöthe om solldaten föruth sagdt det war order innan han brände dem upp? Han swarar ja. F. Om han låtit syna de hugg han föregijfver sig af solldaten fådt? R. Neij.

Solldaten bedyrar sig icke rördt honom med det ringaste finger, uthan så snart han fick slaget, föll han omkull, och sedan handterade han honom, som han wille.

TingsRätten har tagit detta ärendet i flijtigt öfwerwägande, befinnandes fuller hurusom denne Båtsman David Wästgiöthe, een mycket grof gerning föröfwat, i dy han uppbrändt de order som Hr Majoren Friesen afsändt solldaten Hans Habicht, som haftt ordinansen, med till Carlshamn uti Regementz ärender, och sådant sedan han hördt at det war order och hwart de skulle, samt deråfvanuppå illa slagit solldaten, hwilket alt han sjelf måst widgå, fast han det förra will uhrsäkta der med, at han giordt det i fyllerij och yhra, och det senare at solldaten först slagit honom med Bajonetten, det han dock icke gittat honom öfverbevisa, der till med säger sig icke mehr slagit honom änn ett slag i pannan, der likwähl han är hehl blåslagen, ij anledning hwar af han och förtient ett swårt straff hwarutinnan, såsom denna gärningen är grof och synes röra hans Kunglig Majestäts höga myndigheet, Ting Rätten sig icke understådt något Raisonera eller sluta, uthan för säkrast funnit hans Höghw [?] Excell. och Höghlofl. Kungl. HohffRättens, Höghrättwijsa ompröfwande detta ärendet, underdånödmjukeligast underskiuta.