Till skillnad från när det gäller förhållandena i t.ex. Karlskrona och Karlshamn, finns det inte mycket tidigare litteratur att hitta när det gäller Hoby socken under pesttiden. O.T. Hult [3] nämner endast antalet dödsfall i Hoby (1207) men berör annars inte förhållandena på "landsbygden" annat än gemensamt för hela landskapet. Eftersom Hoby kyrkobok [2] är så detaljerad tänkte jag att det skulle vara bättre att börja där för att om möjligt kunna dra några slutsatser om förloppet.

Det finns emellertid en del svårigheter även med detta angreppssätt. Det första problemet är att avgöra vilket dödsfall som representerar det första pestfallet, d.v.s. när pesten egentligen började i Hoby. Nästa problem, sammanvävt med det första, är blotta faktum att dödligheten i pest inte är 100% utan snarare ca 60% [5] - d.v.s. att folk kan ha varit sjuka men tillfrisknat, vilket då inte går att fastställa via kyrkboken. Det eller de allra första pestfallen kanske således överlevde. Det finns ett par exempel ur domboken där det handlar om folk som varit sjuka men överlevt. Ett tredje problem är att avgöra hur smittan kom till socknen, samt hur smittan sedan spreds vidare.

Det råder emellertid inget tvivel om att pesten i socknen började i mitten av december 1710 [2]. Tydligen kom den först något senare (eventuellt en hel månad senare) till Karlshamn (se vidare Pesten i Karlshamn och Asarum). Den hade då redan härjat i Karlskrona i c:a en månad, sedan slutet av oktober/början av november [3]. Därifrån spred den sig till andra delar av Blekinge och Skåne med hemvändande båtsmän [5].

I Karlshamn skyllde prosten Olaus Orstadius emellertid pestens ankomst på en "tiggiarpoike" [7]. Detsamma kan ju ha varit fallet i Hoby - det finns flera fall i Hoby där olika tiggare dör hemma hos allmogen [2]:

När dessa dödsfall inträffar i Hoby, finns emellertid redan pesten i de nämnda byarna. Vad gäller "tiggaregossen" som dör hemma hos Bengt Christiansson i Hjälmsa, så får de visserligen pesten i huset först efter tiggarens död - men pesten fanns redan i Hjälmsa och hade väl drabbat dem ändå. Det samma gäller dödsfallet i Torp. Kerstin i Hunnamåla förefaller ha bott där, och tiggarepigan i Mörtjuk kan inte placeras hemma hos någon viss bonde.

För Hoby socken och Karlshamn är det dessutom ganska frestande att lägga skulden på Schommers regemente. Ankomsten av alla dessa soldater sammanfaller så väl med utbrottet av pest i socknen att slutsatsen nästan drar sig själv (vilket emellertid inte betyder att det är så). För att bli säker skulle man ju gärna vilja veta om andra sachsare dött på väg till socknen, eller åtminstone vilken väg de transporterades dit. Eftersom de kom från Skåne verkar det ju troligt att de helt enkelt marscherade till Blekinge, vilket i så fall har skett genom de redan smittade västra delarna av Blekinge. Men Hallerman antyder att de anlände till Karlskrona först [10], i vilket fall de ju säkert kunde ha blivit nersmittade.

Ett av de första dödsfallen i socknen är den sachsiske soldaten Mattis Hummel. Han begravs 1710-12-18, och om honom berättar kyrkboken [2]:

Av detta kan man möjligen få uppfattningen att Matthis Hummell blivit smittad i Garnanäs och sedan spridit smittan i Hjälmsa, vilket intryck i viss mån förstärks genom följande notis i Hoby kyrkbok [2]:

Men det skulle i så fall betyda, att smittan vid denna tidpunkt redan fanns i Karlshamn - vilket, som vi senare ska se, troligen inte alls var fallet...

Så hur var det med båtsmännen, då? Kanske var det ändå båtsmän som spred smittan även i Hoby? I Backaryd har prästen i efterhand lagt till en kommentar vid en begravning i slutet av november 1710 [8]:

Lägg märke till hur han skriver att det "var den första som man förmärkte hava pestböld". Kanske fanns det tidigare dödsfall i pesten här som gått obemärkta förbi?

Backaryds dödbok har följande övriga upplysningar att lämna om dödsfall under den aktuella tidsperioden:

I Hoby fanns innan sachsarna kom just då inte andra soldater än båtsmän, och så sådana soldater som Jacob Fröhling i Hakarp som varit soldat "på Kungsholmen i CarlsCrona". Och båtsmän fanns det många - efter motgångarna i kriget skulle förlorade båtsmän ersättas och det sattes även upp s.k. fördubblingsbåtsmän. I Blekinge fungerade båtsmanshållet genom att en rusthållsbonde satte upp en båtsman och försåg honom med torp och utrustning. Som tack för prestationerna fick rusthållarna betydande skattelättnader. Det fanns inte blekingar nog för att fylla behoven av båtsmän, vilket löstes genom att ett stort antal finländska båtsmän med sina familjer år 1680 förflyttades från Österbottens kustsocknar till Blekinge [9]. Man kan se det särskilt på vissa av båtsmansnamnen, som länge levde kvar: Saramäki, Ropponen, Kallonen, Rasvaa m.m.

Vad gäller båtsmännens möjliga roll i sammanhanget, har Hoby kyrkobok följande upplysningar att lämna [2]:

Från Tokaryd finns inte några tidiga pestrapporter, men några mycket tidiga, troliga pestfall är familjen Joonsson i Torp [2]:

Det verkar alltså som om det finns åtminstone en liten möjlighet att det är båtsmannen Frimodig i Torp som först drog smittan hem till socknen...