Den 20 september 1710 anlände sjukskeppet Persianska Kopman till Karlskrona från Nyenska eskadern, och i oktober kom även flera andra skepp därifrån [4]. Detta låter ju misstänkt i ljuset av vad som sedan händer, och O.T. Hult antar också att pesten kan ha kommit till Karlskrona med just detta sjukskepp. Den 10 oktober skrev expeditionsmedicus Linder till Colleg. Med. från amiralsskeppet Estland, som låg för ankar i Björkö sund:

Hult har emellertid undersökt källorna vad gäller denna "pestilentialiska feber" och är inte helt övertygad om att det verkligen var pest. Återfallsfeber och fläcktyfus är den diagnos han ställer, men tillägger samtidigt att pesten ju mycket väl kan ha gått samtidigt.

Ännu hade dock inte pesten etablerat sig vare sig på flottan eller i staden och resten av Blekinge. Den 12 oktober rapporterade amiralitetsmedicus Tranaeus, som nyss återvänt hem med stora flottan, till Colleg. Med.: ”Gudi lof här uti Carlscrona så vid Amiralitetet ej någon Febris petechialis (fläcktufys) eller farsot finnes vara.” Man tycker att han skulle ha nämnt, lite en passant så där, om de hade haft pest på sjukskeppet - men han tillägger bara i samma skrivelse:

Å andra sidan var det inte det lättaste att på den här tiden identifiera enskilda pestfall, oavsett vad vi tror om detta idag - pesten yttrar sig så olika från fall till fall. Det man kände igen den på var själva epidemin och den stora utbredningen och dödligheten - inte enstaka sjukdomsfall som lika gärna kunde vara orsakade av andra smittfarliga sjukdomar som var vanliga på denna tid. Som Colleg. Med. uttryckte det i pestkuren ”Kort underrättelse, huru man sig förhålla skal, när Gud land och rike med en grymm pestilentialisk fahrsoot straffa täckes”:

Hult uppger också, att det i amiralitetsförsamlingens död- och begravningsbok finns antecknat att pesten i Karlskrona börjat i slutet av oktober 1710, men först efter november tagit riktig fart, samt att dödligheten under december varit mycket stor. Tidsföljden tyder trots allt på att skeppen från Nyenska eskadern, sjukskeppet eller de övriga, har spelat en roll i spridningen av pesten till Karlskrona - och därmed också till resten av Blekinge.

Officiellt konstaterades dock de första pestfallen i Karlskrona först den andra november. Landshövding Adlersteen rapporterade då till Amiralitetet att

Så långt O.T. Hult. Det står emellertid klart att pesten, när den väl var etablerad, också spred sig vidare ifrån Karlskrona. Enligt Bodil E.B. Persson [5] kom pesten till Villands härad med en båtsman som hade sin familj i Näsums socken i Skåne vid Blekingegränsen. I december månad spred sig pesten i Villands härad fram mot Kristianstadstrakten, men själva staden klarade sig ifrån smittan. Även till Ysane socken kom smittan med båtsmän på hemfärd från Karlskrona.

Om det allvarliga läget vittnar även det brev, som landshövding Adlersteen den 1 februari skrev till prostinnan i Jämshög, efter att hennes make, prosten Jöns Sorbonius avlidit. Prästen där hade inte dött i pesten, och farsoten tycks ännu inte ens ha nått Jämshög. Men Adlersteen blev mycket upprörd när han fick veta att prosten tydligen skulle få en vanlig begravning, i strid med de pestförordningar som utfärdats [7]: