Efter slaget vid Helsingborg började man förbereda den svenska flottan; man väntade sig inte bara en uppgörelse med danskarna till sjöss utan fruktade också att den ryska flottan skulle delta på den danska sidan. Och eftersom kriget i och med det danska fälttåget så påtagligt kommit att beröra Blekinge - och kanske för att man inte litade på blekingarna - avkrävde man också alla Blekinges (manliga) invånare över 15 år en trohetsed till svenska riket och Karl XII.

Edsavkrävelsen genomfördes härad för härad mellan sjätte och nittonde juni 1710, och landshövdingen hade även föreskrivit hur predikan skulle utformas i samband med att eden lästes upp i kyrkorna. Predikan skulle utgå från Andra Krönikeboken, kapitel 15, verserna 12-15 [1]. I Hoby skedde dettal tisdagen den 14 juni. I Hobys kyrkobok från 1710 finns följande notering om detta [2]:

Men värre svårigheter väntade. Pesten var på marsch mot Sverige och Blekinge.

Denna hemska och smittosamma sjukdom hade i början av 1700-talet fått fast fot i sydöstra Europa. Från Turkiet och dess grannländer bredde den sedan ut sig mot norr och väster, gynnad av krigen och nöden bland folken och föregången av andra smittsamma febrar. 1703 hade den nått Ukraina, och O.T.Hult [3] berättar, att pesten under 1707 bröt ut i Krakau och sedan långsamt men säkert vandrade vidare genom Polen, Litauen och Schlesien.

I maj 1710 bröt pesten ut i Riga och spred sig sedan över hela Livland och Estland. Såväl i Riga som i Dünamünde, Pernau och Reval var förödelsen fruktansvärd både bland borgare och soldater soldater – dessa fästen var ju dessutom samtidigt under belägring av ryssarna och skulle snart falla.

Den tionde juni föll Viborg, som aldrig tidigare under sin 400-åriga historia betvingats av fiendehand. Ryssarna firade segern bland annat genom att bestänka hela fästningen med vigvatten. Den första juli föll Riga efter åtta månaders ”tappert försvar”, och Dünamünde kapitulerade den elfte. I augusti 1710 föll Pernau - och nu anlände också pesten till Stockholm med flyktingar från Livland och började sprida sig vidare därifrån.

Den första september anlände överstelöjtnant Rutenskiöld till Reval med förstärkningar från Sverige. Pesten grasserade då våldsamt i staden och det nykomna svenska manskapet inkvarterades i ”utdöda inficerade hus” i förstäderna, där liken låg obegravna såväl inne i bostäderna som på gatorna. Även de svenska soldaterna började nu hastigt dö undan.

Den nionde september intogs Kexholm av ryssarna, och den trettionde föll Reval. Sedan staden kapitulerat återstod endast något hundratal svenska soldater som embarkerade på de i hamnen liggande örlogsskeppen och med dem räddade sig över till Helsingfors, medförande pestsmittan.

Samtliga svenska fästen i Baltikum hade nu fallit och Finland stod utan fasta punkter för försvaret i öster [3]. Och i Sverige hade pesten nu fått säkert fotfäste och spred sig inte bara från Stockholm utan även andra vägar...