Danskt kyrkoskick och danskt språk gällde fortfarande ute i de gamla danska bygderna när kriget åter bröt ut 1675, och bland prästerna var endast var sextonde svenskfödd. Både den svenska och den danska styrelsen krävde att bli åtlydd av befolkningen och visade lika stor hänsynslöshet i genomförandet av sina påbud. Mest utsatta var kanske prästerna i sin roll som befolkningens ledare och föregångsmän. De som alltför öppet visat sina sympatier för den danska sidan fick efter kriget fly över till Danmark [3].

Lars Hermansson Schlyter

(1647-1729)

 

var son till borgmästaren i Ronneby Herman Hermansson Schlyter och dennes hustru Anne Lauritsdotter. Han gifte sig 1681 m Elisabet Oppmanna, prästdotter från Skåne, och fick med henne följande barn:

 

•dotter Anna (1681-1750)

◦g 1698 m handelsman Gislo Pilgård i Karlshamn

•dotter Barbara (f. 1683)

◦g 1 m Thott i tjänst vid amiralitetet

◦g 2 m amiralitetsfältskären Henrik Tobais Muntzow

•son Herman (1685-1686)

•son Herman (1686-1735), rådman Karlshamn

•son Niclas (1689-1748), stadskassör Karlskrona

•dotter Catharina (1690-1730)

◦g 1713 m vice kyrkoherde Torben Benzelius

◦g 1716 m vice kyrkoherde Palle Brock

•son Karsten (1692-1775), klockare i Hoby fr 1724

•dotter Maria Elizabeth (1694-1695)

•dotter Maria Elizabeth (1695-1706)

 

 

Lars Hermansson Schlyters namnteckning från biskopsvisitationen år 1718.

 

Bland Lars Schlyters syskon kan nämnas brodern Herman som var rådman i Helsingborg. Graden av dennes samarbete med den danska sidan framgår bäst av att han i februari 1678 rymde över Sundet till Köpenhamn tillsammans med 82 andra helsingborgare. (Han återkom dock till Sverige och togs till nåder för en tid, innan han 1710 åter rymde med danskarna över Sundet och sedan stannade i Köpenhamn till sin död 1711.) Om Lars Schlyters släktskap med honom kan ha spelat in då danskarna frigav honom ur fängelset framgår dock inte av källorna.

 

Att den svenska sidan måste ha varit medveten om släktskapet står dock klart. Av rädsla för danskt spioneri hade Wachtmeister vid ett flertal tillfällen försökt få ett par personer i Ronneby utvisade från orten, däribland förre handlanden i Karlskrona Jakob Schlyter. Detta var också en bror till Lars och Herman Schlyter, och Wachtmeister angav just släktskapet med den senare som skäl till sina misstankar om att Jakob Schlyter hemligen korresponderade med danskarna. Men som Adlersteen tog Jakob Schlyter i försvar, blev det inget av med den planerade förflyttningen till Växjö. Adlersteen förklarade sig sakna anledning att vidta så stränga åtgärder mot honom, eftersom han var "uti släkt med det förnämsta folket här i staden, så av magistratspersonerna som borgerskapet".

 

Det var med Lars Schlyter som kyrkoboken började föras i Hoby. Under Lars Schlyters tid övergick även mensalhemmanet Mölleskog i enskild (d.v.s. Schlyters) ägo. Detta hade varit särskilt avsatt som betesmark för prästens djur, men gick i framtiden förlorat för kyrkan.

 

Källor

 

1. Släkten Schlyter i Ronneby och Karlskrona under 1600-talet. Paul Wilstadius, 1977.

2. Relation om Rådmannen Herman Schlyters förhållande uthij krijgzijden. Från SKRIFTER utgifna af de Skånska landskapens Historiska och Arkeologiska förening genom MARTIN WEIBULL 1868-1897

3. Carlqvist, Lunds stift herdaminne

4. Bräkne-Hoby C:1 (1677-1702)

5. Bräkne-Hoby C:2 (1703-1720)

6. Skånska kriget och snapphanefejden 1676-79. Från SKRIFTER utgifna af de Skånska landskapens Historiska och Arkeologiska förening genom MARTIN WEIBULL 1868-1897

7. Janrik Bromé, Karlskrona stads historia del 1

 

Lars Hermansson Schlyter hade studerat i Greifswald och Lund och prästvigdes i Kalmar år 1673. Han övade sig i predikande hos kyrkoherde Winslöv i Sörby och reste sedan till Stockholm där han försökte bli huspredikant hos någon person med inflytande. Han var väl anskriven hos Carl Gustaf Wrangel, och med dennes hjälp blev han kaplan hos kyrkoherden i Fridlevstad och Rödeby Anders Bager. Denne ansåg emellertid att Schlyter tog sig alldeles för stora friheter och att han [5]

Det var i december 1676 som Lars Schlyter blev kyrkoherde i Hoby. Den förre kyrkoherden i Hoby, Bertil Bertilsson Aquilonius, hade flytt till Danmark och Schlyter fick då en interimfullmakt av Ebbe Ulfeld och Pontus de la Gardie. Efter deras avmarsch blev han emellertid tillfångatagen av danskarna och sattes på vatten och bröd på Karlshamns kastell. Efter tre veckor frigavs han dock mot lösen och återkom till sin helt utplundrade prästgård på själva julafton 1676 - det sägs att t.o.m. sängkläderna var stulna [5].

Och fast han kommit hem, kände han sig osäker både natt och dag och fick gömma sig på andra ställen om nätterna. Danskarna misstänkte honom för att rapportera till den svenska armén och eftersom han bodde vid landsvägen plågades han också av snapphanar, av vilka många tillhörde hans egen församling. När svenska högkvarteret flyttade från Ronneby till Norra Åsum kom emellertid Karl XI och stannade över natten i Hoby, och Schlyter passade då på att berätta om alla sina bekymmer och begära konfirmation på fullmakten. Det fick han också, i Norra Åsum den 28 mars 1677 [5].

Men det var inte lätt att i dessa tider vara präst i Hoby, fullmakt eller inte. Enl Carlqvist [5] berättade Schlyter hur

Bönderna i Hoby var emellertid mycket glada att de hade blivit av med den tidigare kyrkoherden Aquilonius, med vilken de hade haft många och upprörda konflikter under hela dennes tid som kyrkoherde. När kriget till slut var över, blev de rädda att han skulle komma tillbaka och återkräva pastoratet, och i en odaterad supplik till konungen år 1680 begärde de att få behålla Schlyter. (Detta var dock helt överflödigt eftersom Karl XI redan hade bekräftat Schlyters fullmakt på tjänsten.) I denna supplik framhöll Hobybönderna att Herr Lars var [5]