I Hoby fanns år 1711 åtminstone tre kyrkotjänare i socknen, nämligen kyrkoherden Lars Hermansson Schlyter, kaplanen Per Olsson Backendorf och klockaren Knut Håkansson Hammar.

Detta var viktiga män i dåtidens Hoby. Både prästen Lars Hermansson Schlyter och klockaren Knut Håkansson Hammar hade innehaft sina ämbeten en mycket lång tid - faktiskt i 34 år, ända sedan år 1677. De fanns i socknen när Johan Gyllenstjärna reste runt på sitt edskrävartåg, och trohetsbrevet för Hoby socken är skrivet med Knut Håkanssons handstil och attesterat av Lars Schlyter [2].

Efter Roskildefreden bildades Lunds stift i Skåne och Blekinge. I Malmö recess den 18 september 1662 stadgades uttryckligen att "belangande clereciet och det andliga ståndet, så förblifver det sammaledes vid sin respect och vid de stadgar och ordinantier samt lovligit bruk och sedvana, item ock deras stånd och kyrkoväsendet angående, som de härtill brukat hava". Det skånska stiftet följde länge den danska ordningen. Kyrkostyrelsen utövades av biskopen, antingen ensam eller med hjälp av "landemödena", ett slags stiftssynoder eller prostmöten. Men år 1680 flyttades jurisdiktionsrätten till ett "consistorium ecclesiasticum" med biskopen som preses och teologie professorerna som bisittare och med samma rättigheter som de övriga domkapitlen i det svenska riket [3].

På den här tiden hade sockenprästen en mycket betydelsefull ställning i sin församling. Socknen utgjorde en i stort sett sluten kulturenhet, väl avgränsad mot andra socknar och stundom präglad av starka särdrag, både i dräkt och folkkynne. Inom detta avgränsade område fanns en inre samhörighet med stark samfundskänsla och solidaritet. Inom denna krets var sockenprästen den givne ledaren. Han var socknens mäktigaste man, på vilken det i huvudsak berodde, om några initiativ blev tagna till församlingens fromma. Som sockenstämmans självskrivne ordförande och den laglige vårdaren av tukt och förmaning blev han sin församlings förman och huvud [3].

Prästerskapets avlöning hade fastställts genom en kunglig förordning år 1681. Sin huvudsakliga inkomst hade kyrkoherden i tertialtiondet, medan alla "huusfattiga och arma" befriades helt från avgifter [3]. I Hoby, som liksom övriga pastorat i de gamla danska landskapen delvis hade andra traditioner, hade prästen enl. biskopsvisitationen år 1696 [4] även rätt till kvicktionde, påskamat, offer, och i likstol rätt till "1 ko hos de förmögnare" och "2 Cr smt hos dhe ringare". Detta fanns också stadgat i den kungliga förordningen från 1681, så att "de som hava sex kor skola giva uti likstol och testamente uti ett för allt en ko efter hustru eller bonde", men om antalet kor var mindre, betalades i penningar, från två till en daler silvermynt [3].