Hobyhistorier

- Hoby socken och Blekinge under Karl XII

 

© Sabina Santesson 2004-2014

...allehanda stora beswähr och inqwarteringar här på Landzwäghen,

som dette beswerlige krijget har medfort...

 

 

Allmogen i Hoby i supplik till Karl XI år 1680

Präster och klockare i Hoby socken 1677-1718

 

© Sabina Santesson

(under arbete; senast uppdaterad 2010-01-21)

 

Kyrkan och kyrkotjänarna

 

I Hoby fanns år 1711 åtminstone tre kyrkotjänare i socknen, nämligen kyrkoherden Lars Hermansson Schlyter, kaplanen Per Olsson Backendorf och klockaren Knut Håkansson Hammar.

 

Detta var viktiga män i dåtidens Hoby. Både prästen Lars Hermansson Schlyter och klockaren Knut Håkansson Hammar hade innehaft sina ämbeten en mycket lång tid - faktiskt i 34 år, ända sedan år 1677. De fanns i socknen när Johan Gyllenstjärna reste runt på sitt edskrävartåg, och trohetsbrevet för Hoby socken är skrivet med Knut Håkanssons handstil och attesterat av Lars Schlyter [2].

 

Hoby kyrka

 

På den här tiden stod i Hoby en gammal korskyrka från 1100-talet. Hoby kan ha varit den förnämsta hedniska kultorten och var även under kristen tid en av länets huvudorter. Den ursprungliga kyrkan var en stenkyrka och byggd som ett långhus med korsarmar i norr och söder med varsin absidol på östra muren, ett mindre kor med absidial avslutning i öster samt troligen ett torn över korskvadraten. Materialet var tuktad, vid hörn och omfattningar huggen gråsten. Kyrkan omgavs av en liten kyrkogård med sin största utsträckning åt söder, inhägnad av bastanta bogårdsmurar täckta med stenplattor. Inom murade stenstolpar ledde grindarna in. För att utestänga de rotande svinen, vilka gick lösa på gator och vägar, fanns i portens botten en järnrist. På en backe strax utanför kyrkogården fanns en klockstapel av trä med fyra rösten och en krönande mittspira. Till kyrkans byggnader hörde även prästgården, kyrkstallarna, en bod eller lada för säd och redskap, ett benhus, där man lade de vid gravupptagning påträffade benen av tidigare hädangångna, samt intill kyrkans sydportal ett vapenhus, där de som brutit mot den kyrkliga disciplinen avtjänade sitt straff under söndagarna.

 

Kyrkan utvidgades år 1704, en sakristia lades till och koret blev större. Själva kyrkan hade åtminstone tre altare, det största och östra fanns i ett kor och där firades alla de vanliga mässorna.

 

När den nya (nuvarande) kyrkan byggdes revs den gamla och från den finns nu bara enstaka inventarier bevarade, däribland dopfunten från början av 1200-talet, altartavlan från 1600- talet, den gamla kyrkdörren och den gamla offerkistan. Delar av den gamla predikstolen finns också bevarade, bl.a. överstycket till dörren med följande inskrift: "Herren bevahr din ingang oc udgang fra nu oc till aevig tid Amen." Två mässingsljusstakar, som tillhört Lars Schlyters hustru Elisabeth Oppmanna, finns också kvar, liksom en tavla föreställande Lars Schlyter och hans familj.

 

Källor

 

1."Bräkne-Hoby kyrka", utgiven till kyrkans 100-årsjubileum den 10 dec. 1972, Lagerblads tryckeri AB, Karlshamn 1980.

 

2. Peter Mutzell, "Bräkne härad i Blekinge", gradualavhandling 1747, i översättning från latinet av Åke Blennow.

Efter Roskildefreden bildades Lunds stift i Skåne och Blekinge. I Malmö recess den 18 september 1662 stadgades uttryckligen att "belangande clereciet och det andliga ståndet, så förblifver det sammaledes vid sin respect och vid de stadgar och ordinantier samt lovligit bruk och sedvana, item ock deras stånd och kyrkoväsendet angående, som de härtill brukat hava". Det skånska stiftet följde länge den danska ordningen. Kyrkostyrelsen utövades av biskopen, antingen ensam eller med hjälp av "landemödena", ett slags stiftssynoder eller prostmöten. Men år 1680 flyttades jurisdiktionsrätten till ett "consistorium ecclesiasticum" med biskopen som preses och teologie professorerna som bisittare och med samma rättigheter som de övriga domkapitlen i det svenska riket [3].

 

På den här tiden hade sockenprästen en mycket betydelsefull ställning i sin församling. Socknen utgjorde en i stort sett sluten kulturenhet, väl avgränsad mot andra socknar och stundom präglad av starka särdrag, både i dräkt och folkkynne. Inom detta avgränsade område fanns en inre samhörighet med stark samfundskänsla och solidaritet. Inom denna krets var sockenprästen den givne ledaren. Han var socknens mäktigaste man, på vilken det i huvudsak berodde, om några initiativ blev tagna till församlingens fromma. Som sockenstämmans självskrivne ordförande och den laglige vårdaren av tukt och förmaning blev han sin församlings förman och huvud [3].

 

Prästerskapets avlöning hade fastställts genom en kunglig förordning år 1681. Sin huvudsakliga inkomst hade kyrkoherden i tertialtiondet, medan alla "huusfattiga och arma" befriades helt från avgifter [3]. I Hoby, som liksom övriga pastorat i de gamla danska landskapen delvis hade andra traditioner, hade prästen enl. biskopsvisitationen år 1696 [4] även rätt till kvicktionde, påskamat, offer, och i likstol rätt till "1 ko hos de förmögnare" och "2 Cr smt hos dhe ringare". Detta fanns också stadgat i den kungliga förordningen från 1681, så att "de som hava sex kor skola giva uti likstol och testamente uti ett för allt en ko efter hustru eller bonde", men om antalet kor var mindre, betalades i penningar, från två till en daler silvermynt [3].

 

 

Detalj fr. takmålning, Heliga Kors kyrka, Ronneby.

Den ursprungliga 1100-talskyrkan i Hoby, som revs i mitten på 1800-talet,

var troligen utsmyckad på liknande sätt.

Foto Sabina Santesson 2006.

 

 

Vad en handstil kan berätta <<< Hem >>> Kyrkoherden