Såsom den af Max: venerando Consistorio förordnade Klockaren till Hoby försambl: uti Bleckingen Wählackt: Monsr. Jöns Hult af os undertecknade begärat, att wij för honom wille träda i Caution hos högbemte Max: venerandij Consistorium, att han sitt anförtrodde Embete redel: och wähl skall uträtta och förestå. Alltså ock emedan wij om bem:te Monsr Jöns Hults dygd och skickelighet nogsamt äro bekante och försäckrade, för den skull hafwa vij oss og härifrån eij welat undandraga, utan härmedelst lofwa og försäckra, att mehrbem:te Jöns Hult sitt klockareEmbete med uppriktighet, flijt, ock trohet efter yttersta krafter skall förestå, så att om något widrigit skulle förefalla, dett man dock ingalunda will förmoda, wilia wij hos Max: Ven: Consistorium derför vara responsabla, hwilket med wåra egna händer og signets undersättande bekräftas. Fielkinge d. 12 Novembr. Ao 1711.

Emedan migh är för öhronen kommit att nu warande klockaren wijd Hoby Jöns Hult skal inlåta sigh uthi mariage medh den fördetta der afledna Sahl Klockarens qvarlåtna doter, hwar till om nu redan en liten begynnelse skall wara skiedt eller och framdeles till äfwentyrs af öfwan nämbda Jöns Hult något uthi detta måhl skulle företagas, ty har iagh till at hindra och förekomma sådant eij annat kunnat, än här medelst all Trolåfvning, lysning och vigsel i dy måhl hoos WählEhrwyrdige Hr Probsten och Kyrkoherden på det kraftigaste at förbiuda, och det till följe och i kraft af den oss emellan för långan tijd sedan giorda och nu öfwer 10 åhr på påstående fäste och oryggelige förlåfning, hwilken sedermehra genom ringwäxling och mångfaldiga dyra skrifteliga löften och förpliktelser så fast är bekräftat, at han, Jöns Hult, desamma aldrigh i ewigheet hwarken skall eller lär kunna rygga Och emedan tidenderne fast bätre ännu så swåra äro at man af frucktan för den fahrlige fahrsoten eij uthan uppehåll wijdh den under wägen upprättade röökvachten dijt kan upresa, dy har iagh ombudat underteknade borgare häraf sedan mitt skrifteliga förbudh på mina wägnar tilyrknat underskrift och iämwähl öfwer brefwets inlefwererande på posten, postcontorets attestum tagit: förmodar för dhen skull at Wählährewördige Hr Probsten och Kyrkoherden medh ingen lysning och vigsel i dy måhl sigh befattar, så framt Jöns Hult någon falskheet emoot migh i detta måhl skulle wisa. Förblifwer i det öfrige

Christianstad dh

23 januari 1712

I anledning af Högwyrdige Biskopens och Fadrens höga gunst och godheet som migh uthi åthskillige måhl ähr bewist i synnerheet nu senast i Lund Högwyrd. Fadren låt see så stoor affection icke allenast moth min egen Person, uthan och till mit fattiga huus conservation och wälgångh, dett jagh igen alla dagar i mina böner for Andh troligen skall anhålla om, rijkelen belönas. Och såsom Eders Faderlige Högwyrdigheet och Plm Ven. Consistorij gunstig skrifwelse är migh tilhand kommen af dhen 12 Marty, angående klåckaren Jöns Hult wäsende medh sit fördold ächtenskap. Altså är således ther med beskaffat, at dett förste Jöns Hult kom hit till Hoby, bad jagh honom töfwa något i Prästegården, dett han och några dagar giorde, men effter några dagars selskap sänt han bud til klåckarens änckia hon wille skickia hästen och wagn effter hans saker och kiöra dem upp till sitt, thett hon och strax giorde, gaff honom den warmest kammer hon hade i gården, och under dhen tijd han ther warit, hafwer all heder och tienst wijsat medh alt dhett han kund påfodra til sitt uppehälle. Men aldrig welath sigh dett ringaste hwarken emoot Modren eller dottern, efftersom Hult taal war strax han kom hijt at han war förlåfvat i Christianstadh. Men när nu Johanna Rönbergs skrifwelse kom hijt til migh, och jagh såg thett war sant, thet jagh aldrig hade trott om honom, kallade jagh honom til migh, och lefwererad honom it breff, som lågh i mit, dett han icke wille låtha migh see, då lät jagh honom see och läsa hennes breff och förlod som hon giord til migh, då bad han om samma bref til låns, hwilket jagh honom nekade och frågade huru han nu wille lagat efftersom han wähl visste på hwad condition han war recommenderat hijt, om han trodde sigh til at gå frå thet i Christianstadh, swarade han ja, han wille strax skrifwa med posten, men badh migh för att icke låtha någon mehra weta thett, men förän hans breff war nederkommet, war hon här, och strax flytta han ifrån änkians huus och neder i Klåckarbolet til henne medh sina saker, några dagar ther effter kommo the båda til migh och begärade lysning för sigh, hwar til jagh swarade, jagh kunde intet stort til tiena uthan dher the hade för så många åhr sedan begynt theras ächtenskap, dher kunna the fullborda thet, hwilket och skiedde när jagh rest til Lund. Elliest weet jagh intet af hennes namn och wilkår, uthan hennes fader war en skomakare och hennes moder war i hospitalet i Christianstad, och hon sjielf af it temmeligt högt sinne. Derför, emedan samma Jöns Hult emoot all tanke således hafwer gått Högwyrdige Hr Fadrens och sina höga förmäns rådh förbij, anhåller jagh nu om af begynnelsen medh en ödmiuk bön til eders faderlige högwyrdigheet om mögeligit kunde wara änckians fattiga huus måtte conserveras, genom Någon Annor Person, Emedan hon är en främling här å orten ifrå Lybeck som är updragen i sal Apoth. Ertmans huus i Lund och sedan kommen uti sal Hr Biskopen Hahns huus, som näst widh war orsack till hennes lycka här, behagad therför Högwyrdige Fadren hielpa then fattige enkia medh sina faderlösa barn igen till bröd för sal Probsten Hammeri skull, skier icke allenast thenna stor nåd, theras swågerskap och wänner i Lundh, och her uppe en stor fröd, uthan och öfweralt Högwyrdige Hr Fadren hafwer en stor wälsignelse af Andh at förwänta, Högwyrdige Hr Fadren finner wäl ett Rum för Hulten i Skåne eller Bleking istället för thetta till thett öfrige Näst then Allra Högstes

Hoby dhen 3 April Ao 1712