Hobyhistorier

- Hoby socken och Blekinge under Karl XII

 

© Sabina Santesson 2004-2014

...allehanda stora beswähr och inqwarteringar här på Landzwäghen,

som dette beswerlige krijget har medfort...

 

 

Allmogen i Hoby i supplik till Karl XI år 1680

Präster och klockare i Hoby socken 1677-1718

 

© Sabina Santesson

(under arbete; senast uppdaterad 2015-01-25)

 

En klockares försvar

 

Klockaren befann sig emellertid nu i en mycket svår position, och att förhållandet mellan klockaren och kyrkoherden troligen var ganska kyligt vid denna tidpunkt, ger följande brev en antydan om [7]:

 

Ehrewyrdige och Wähl-Lärde Hr Pastor

Hr Lars Schlyter, Högtährade gunstige fader

 

All den stund all Lagh tillhåller, at ingen uthan sak bör laghföras, eij heller, effter meriter, något Testimonium båta förnekas, och genom Ehrewyrdige Hr faderns klagande, uthaff Nobilissimo Dno Epinopo och Ven: Consistorio jagh till Consistorium och Synodum Ecclesiasticum, som d 21 Septembris berammat är, är vorden citerat, och befalat är hos Ehrew: Hr fader alla klagapuncter inhämpta, och hvas till min exculpation hörer, med migh taga, och tiden nalkas, jagh både deelar måste hafva, för den skull genom desse två ährlige Män och våra Naboer, Håkan Olsson och Svän Persson jagh tiänstligst begärar.

 

1. At Eders Ehrew, effter sit föregånghne goda löffte, behager, under sin hand, alla klagapuncter, som uthi Vener: Consistorio skohla ventileras, migh vidh hånden gifva, och jagh migh om vederbörligh svar i tide må kunna betänkia.

 

2. At Ehrew. Hr. fader täktes nästkommande söndag tilliuda Socknestämba, at jagh mit skutzmåhll af menige Man, så som jagh det förtient hafver, kan inhämpta, emedan jagh förmoder sådant, ibland annat, änteligen behöfva.

 

Tienstlig uthi det öfrige bediande, at Ehrew. Hr fader migh för denne min dristigheet icke förtänkiar; förblifvande, näst tiänste: Salutation och dens högste commendation

 

Hoby d 3 Septemb:

Anno 1696

Högtährade Ehrw. Hr faderens

Tiänstzödmiuka tiänare

Knut Håkansson Hammar

 

Lars Schlyter sammanfattade då sina klagomål mot klockaren på följande sätt [7]:

 

1. Är läsmöten som dhe borde ingalunda uplästa efter min lysning af Predikstolen som på andra ställen skeer, uthan efter edert behag förändras och förrättas af andra.

 

2. dhett I ofta reest bort ifrån församlingen och eij gifwit migh dhett ringaste ord tilkänna dherom, hwaraf edert Embete ofta är försummat, så jagh sielft både Edert och mit Embete måste förrätta.

 

3. När jagh eder understundom något på Embetets wägnar befallat hafwer I dher uthinnan wist eder obstinat och mootwillig som dher uthi, at jagh har befallt Eder läggia dhen gambla kyrkioboken i kyrkian, och intet år efterkommit uthan legat i gästgifwargården, at jagh intet mått see hann, migh undertiden till rättelse som och emoot min wilia och uthan befalning låtit uhr kyrkan taga sköfler och spadar till dhem som med gewalt grafwet under dhen dräpte båtsmannen Johan Pålack, på Christ Himmelsfärds dag sidst afwekne.

 

4. Med ringande uthi klockan afton och Morgon hafwer I ingalunda på mång åhrs tijd sedan I komm till Embetet, förrättat uthan allenast på halfannat åhrs tijdh, som dock lijkawäll öfwer heela Rijket warit i bruuk och kyrkolagens 24. Cap. § 32 medhåller.

 

5. Hafwer I oförswarligen gifwit migh an för Högwyrdige Hr Biskopen wid Visitationen, som jagh hållit Krog och Sållt öhl och brännwijn, deth jagh dock Högel. måst klaga öfer Eder som genom sådant wäsende och öhlsal ofta förhindrat mina små barns wälfärd och information, i dhett mit huusfolck genom sådant drickande äro förförda.

 

6. Hafwer I substituten Jacob uthan venerandi Consistori tillåtelse hos Eder hållit, som dock Högwyrdige Hr Biskopen wijd Visitationen genom migh befalte at x men lijkwähl ännu hos Eder emoot förbud uppehåller.

 

Hoby dh. 5 september Ao 1696 LH Schlytter

 

Tio dagar senare hölls också den begärda sockenstämman, där inte bara allmogen, klockaren och kyrkoherden närvarade utan också häradsskrivaren och kronolänsmannen [7]:

 

Anno 1696 d 13 Septembris holltz uppå klåckaren Knuth Håkanssons Begiäran een allmän Socknestämbna på Hooby Kyrkiowall medh samptelig allmogen aff Hooby försambling, Närwarandes |: till hörsampt föllie af Hans Nådes Hr Baron Ammiral och Landz Höfdingens Höijwälborne Erich Siöbladz aflåtne Resolution d 10 hujus :| härads skrifwaren wälbne Ehrengisell Törneman, då samptel: sockne allmogen tillfrågades, huruwijda Klåckaren Knuth Håkansson tillbörligen och förswarligen sitt Klåckare Embete sedan han dher till förordnat blef, förestådt och förwaltadt hafwer, såsom

 

1. Om han tillbörligen och medh flijt som sig bör uthi Socknen hållet Läsemöten och ungdommen i deras Christendoms stycken wederbörligen lärdt och informerat. Hwartill fuller Hr Kyrkioherden Ehrewyrdige och Wällärde Hr Lars Schlyter nu närwarande, neekar, men samtel: allmogen enhälleligen swarade, att ingen öfwer honom så mycket mindre i dätta mål hafwer något att Klaga, som han Klåckaren så wäl siellf flijtigt och oförsummat upwachtadt i församblingen till ungdomens behöriga informerande i deres Christendom, som och dhesuthom altijdh med sina underlytnande betiente såwäl effter Kyrkioherdens lysningar som städze dhesuthan församblingens ungdom upwachtadt.

 

2. Om han reest bordt uthur församblingen, hvarigenom uthi något mål hans Embete försummat blifvet, dhet Hr Kyrkioherden tillstädes påstår; Men all Allmogen i Een mund swarade att ingen weet honom i Något mål hwarken medelst bordtresor eller Elliest hans Klåckare Embete är försummat wordat, uthan som een from och flijtig man alltijd warit redobogen till hwar mans tienst.

 

3. Om han tillbörligen upwachtadt elr uppwachta låtit ringandet så wäl affton och morgon som Prädikodagarna Jämblijkt förordningen, vartill Hr Kyrkioherden fuller neekar; men allmogen enhälleligen swarade, att ingen weet i dhet ringaste häröfwer till att Klaga, uthan han när Klåckan warit så färdig att man henne säkert ringa Kunde, eller annat hinder icke i wägen warit ingen tijd ringandet försummat.

 

4. Om allmogen har förnummit någon mothwilligheet i ord eller gierningar af Klåckaren antingen emoth dhess förman Hr Kyrkioherden eller någon annan, hwaruppå Enhälleligen allmogen swarade, att ingen af Allmogen så mycket mindre förnummet någon giensträfo eller mothwilligheet emoth sin förman Hr Kyrkioherden, som han alla tijder wist sig een Höflig och vacker man emoth alla menniskior, så wijda allmogen bekannt wara kan: Men hwad Kyrkioherden och Klåckaren sig emillan apart hafwa kunna, weet försambl: icke synnerligen swara till.

 

Insumma all Allmogen roopade med ett samlat mål öfwerallt, att ingen hwarken rijk eller fattig, ung eller gammall i något ringaste mål hafwer att Klaga, uthan alla enhälleligen med honom Knuth Håkansson så i alla deelar wäl förnögda, som dhe önskia och ödmiukeligen anhålla dhet han wid Klåckare Embetet i lijfztijden nådigst Maintinerat blifva måtta. Actum et supra

 

Uppå samtelig sockne allmogens wägnar

 

Jöns Ofredsson i Hålabäck nämndeman

Samuel Gummesson i Hässledalen nämndeman

Nils Olsson i Tararp nämndeman

Swen Månsson i Lindås

Per Ollsson i Hunnamåla

Måns Jäppsson i Hålabäck

Gumme Eriksson i Harkniven

Per Nilsson i Öljehult

Måns Månsson i Fösingsmåla

Gumme Månsson i Tararp

Swen Wind i Sillpinge

Nells Erichsson i Bårabygd

Anders Jäppasson i Sillpinge

Håkan Nilsson i Garnanäs

Hans Vogell i Torp

Nells Jäpsson i Tararp

Torsten Torstensson i Ebbemåla

Måns Andersson i Röaby

Matteus Hansson i Järnavik

Olof Hansson i Torp

Dafwidt Strångesson i Evaryd

Jon Larsson i Evaryd

Swen Ollson i Örseryd

Åke Matsson i Hoby

Karl Persson i Ebbemåla

Per Ollson i Hoby

Erich Swensson i Silpinge

Karl Månsson i Lilla Kulleryd

Simon Matsson i Evaryd

Nills Matsson i Hakarp

Måns Nillsson i Hjälmsa

Nills Persson i Öljehult

Nills Henriksson i Torp

Per Nilsson i Mörtjuk

Börge Erengiselsson i Öljehult

Anders Ollsson i Torp

Clemmet Kroksson i Hunnamåla

Håkan Kroksson i Hunnamåla

Olof Nilsson i Ramsjötorp

Håkan Jönsson i Sjöarp

Per Markusson i Mörtjuk

Per Jönsson i Hoby

Håkan Ollsson i Hoby

Swen Persson i Hoby

 

Såsom till ödmiuk hörsamste föllie af hans Nådes Hr Baron Ammiral och Landz Höfdingens Högwällborne Erich Siöbladhz Höggunstiga Resolution d 10 hujus, har underticknat till städes uppå Hooby Socknestämba nedanstående Dato afhört samptel: Hooby försambling eenhällelige swar och frijwillige uthlåtande öfwer klåckaren Knuth Håkansson Hammars förhållande; Ty warder och härigenom af mig Attesterat och Betygat, att förestående Punchter så mycket mer i alla deelar rätt och richtigt affter Samptel: Allmogens eenhäll: och frijwilliga Bekiännellse uprättadt och å samptel: allmogens wägnar af öfvanstående ährliga dannemän underskrifwen är, som samptelig allmogen till alla Punchter således icke allenast uthi Hr Kyrkioherdens närwaro öfweralt swarat, uthan och alla både ung och gammal önskia frambgient honom Knuth Hammar för Klåckare få behålla, dhet alt CronLänsmannen såsom äfwen wid dätta tillfället på Sochnestämbnan tillstädes warit, hörde och bewittnar, samt och dätta med mig dherföre underskrifwer, hwilket under mitt nampn Verificeras af

 

Hooby d 13 Septemb: 1696

 

Ehr. Törneman

P. Clemmetsson

 

 

Efter detta var Lars Schlyter inte sen att i brev till biskopen och konsistoriet lägga fram sin uppfattning av vad som tilldragit sig på sockenstämman [7]:

 

Högwyrdige och Höglärde hr

Doctor och Biskop, Högwyrdi-

ge och Höglärde Herrar, Pro-

fessores, sampteli: Consistoriates

Höggunstiga patroner!

 

All den stundh i senast Visitation widh min församblingh i Hoby sockn, om hwars och ens så lärares som åhörares lefwerne och förhållande granneligen förfrågat war och bland annat iagh icke kunde förtiga, dhet emoot Kongl Mtz allernådigste Kyrkolagh Cap: XXIV v 32 och Elliest dhen plicht och skylldnat hwartill han sigh utfäst, Min Klåckare Knut Hammar så wäll försummelse widh Kyrkian genom ringande och Klämtande på behöriga tijdher begådt som barnaläran medh flijt tillbörligen eij drifwet, och migh wijdh Gutz och annor Kyrkiotienst att wara widh handen föga achtat som fölliande puncter uthwijsa. Och ehuruwähl han af de förledne Sal i åminnelse Högwyrdige herrar Biskopar, dher om warit åth warnat, så är dock ringa bättringh dher på fölgd uthan sedan fast mehra wijsat migh all förtreet och sijdowyrdningh, under hwilkens hörsamheet och lydno han dock står. Jagh will ny tala dher om at Substituten Jacob, dhen han af sielf tagen myndigheet i sitt ämbetes förrättande antaget, och af Högwyrdige Hr Biskopen effter han Consitorio oåthspordt, af klåckaren tillsatt war lämnandes i min fria disposition att honom behålla eij, och ehuru wäll iagh honom afsade medh församblingens tienst sigh befatta, har han dock sådant kastat i wädret, som af sin Patron Klåckaren dher till än mehra Confirmerades och bijbehöltz. Medh dhetta alt hade iagh dock gierna welat öfver see, och wijsa huru gierna iagh till all enigheet och wäll willia woro benägen. Men såsom iagh ännu dher till både här och dher anfächtas af dhes olydeliga förtahl, och han migh hoos een och annan sökia att förolämpa, och föruthan åtskillige ämbetes förseelser och mootstriddigheter han för öfwat effter sijsta Visitation ähr besynnerligh dhenna migh dhen swåraste, att han på Socknestämbnan sökia medh all flijt, söndagen d 13 septemb: allmogen emooth migh att upstutza, som dher igenom Rättelig kunde skiej dhet han begynte att upläsa dhee puncter för allmogn, som iagh honom gifvit, effter Högwyrdige Hr Biskopens befallning uthi Consistorio att förklara, roopandes dhem här på till bistånd och hielp att giöra migh här uthinan moot wärn, och dhess uthan manade migh af Socknastämbnan; Säijandes: I har här intet att beställa. Ty under Venerandi Consistorii rättwijsa beprövande hemskiuter iagh sådant alt samman, och afwachtar dhes gunstiga resolution, som förblifwer till min dödh

 

Hoby d 14 Septemb.

Anno 1696

Högwyrdige och Höglärde Her

Doctoris och Biskopens

 

Samptelige Högehrewyrdige och

Höglärde herrars, Profess: och

Consistorium

 

Ödmiukaste

Tienare

 

LH Schlytterus

 

Som det senare skulle visa sig, var Knut Håkansson inte så lätt att avsätta, hur mycket gästgivare han än hade hade visat sig vara, till även biskopens förfäran. Han var utan tvivel en bildad och duktig man, han var prästson och hade studerat. Vid denna tidpunkt var även brodern Casparus Hammerus (d. 1706) prost i Karlshamn och alltså formellt sett Schlyters överordnade. Att brodern var insatt i det hela framgår av följande, som den 26 augusti 1696 protokollfördes vid Lunds kapitel [9]:

 

fördes ad protocollum, dat. 14 augusti bekommo Pastor i Hoby i Blekingen Hr Lars Schlutter, so ock klockaren dersammastädes Cnut Hammar citates, begge at comparera til hvadum, effter som klockaren beklagades vara sin kyrkioherde olydig, och olagligt bruka krögeri, som med des Embete föga anständigt var. Oh sändes begge citationerne til Probsten i Carlshamn Mag. Casper Hammar.

 

Men även allmogens utlåtande bör ha spelat en stor roll. I dessa tider hade allmogens makt i dessa frågor minskat avsevärt, men fortfarande var det viktigt vad dessa tyckte, eftersom klockaren ofta var socknens man i lika hög grad som kyrkans; redan under medeltiden gällde i både Danmark och Sverige att präst och klockare inte fick tillsättas emot sockenmännens uttryckliga vilja. I Upplandslagen av 1296 stadgades angående klockare rentav att det var [6]:

 

rätt att taga den som båda äro ense om, men äro de oense, då tage sockenmännen den som de själva vilja.

 

Efter sockenstämman reste Knut Håkansson till Lund där han fick lägga fram sitt försvar för konsistoriets ledamöter [7]:

 

Edle och Höghwyrdige Hr Doctor och Biskop

så och

Högährewyrdige, Ährewyrdige och Höglärde Herrar

samptelige Consistoriates

 

Höggunstige Patroner och Rättwij-

sones befordrade Herrar

 

Ehuruwähl jagh alla tijder ifrån min späda barndomb medh behörigh devotion sökt at kunna gå mina Lährefäder och förmän uthi alt till handa, såwähl den tijden widh Scholan och Academien jagh dher wistades, som sedermera effter dhen tijden till Klåckare tiensten i Hooby församblingh på 20 åhret sedan jagh kallad wardt; så måste jagh dock |: tywähr :| emoth all min förmodan och största klagan förmärkia, det min Kyrkioherde Högwyrdige och Wällärde Hr Lars Schlyter tijdh effter annan söker åtskillige klagomåhl, hwarigenom at kunna migh fattige gamble Man och tienare uthi stor Ogunst hos Högre mine Respective förmän bringa, såsom serdeles widh öffurståndne Eders Högwyrdighetz senaste holdne Visitation, då Hr Kyrkioherden behagat angifwa migh derför at jagh Tawerna eller Gästgifwerijet, jämpte Klåkartiensten förwaltar, medh mehra han den tijden angaf, och sedermehra formådt detta Venerandi Consistorij Citation på migh nu at Comparera, hwar effter han och uppå min tienstödmiuka begäran åh Nyo tilstält migh hwad klagopuncter som han berättar sigh uthi detta Ven: Consistorio tänkia till angifwa, som här hos under Lit: A ödmiukel: bijfogas;

 

Nu ähr Gudh i Himmelen och all dhen Ehrbar Werlden noghsampt bekant, at jagh aldrigh wettandes eller williandes någon Menniskia förtörnat, myckit mindre sökt at förtreeta min Kyrkioherde, det medh fult bewijs näst Gudz hielp intet förmodentligen migh öfwertygas skall, efftersom jagh medh all flijt givedt migh ombekymrat till allas Nöije behörigen upwacta, så wähl Klockaretiensten som det Ordinarie Gästgifwerijt, hwilket hans Nådes Hr Baronen Ammiralen och Landzhöfdingens Högwälborne Erich Siöbladz till Ederz Högwyrdigheet d. 28 förwekne Maij afgångne skrifvelse uttryckel: förklara lährer; Bönfallandes alltså Jagh ödmiukel: Eders Högwyrdigheet och Ven: Consist: denna min Enfaldige dock sanfärdig förklaringh öfwer Hr Kyrkioherdens migh d. 5 hujus tilstälte Klagopuncter högwyrdigast uptaga täcktes;

 

1. Hwad förste puncten widhkommer, om Läsemöthens försummande, så tackar jagh Gudh, at widh Ederz Högwyrdigheets Visitation, man dher öfver intet Klagomåhl då hörde, efftersom jagh weeth migh här widh intet warit försummeligh, uthan så wijt uthan befalningh brukat Ungdomens Information som på befalningh, det och Sockne Allmogens på Socknestämman migh gifne Skudzmåhl under Lit: B ödmiukel: insinuerat betyga lährer.

 

2. Och hwad Hr Kyrkioherden uthi andra puncten behagar till förmähla, at jagh offta honom oåthspordt Rest uthur församblingen, hvar igenom min tienst ähr försummat blefven: så weeth jagh aldrigh migh hr Kyrkioherden owethandes reest uthur församblingen, det inte heller förmodentlig medh fult bewijs skall kunna öfvertygas, Emedan jagh medh Hr Kyrkioherdens tillåthelse reeste till min Sahl: Moders begrafwelse och lämbnade i mit ställe een Substitut, som Högwyrdige Hr Biskopen Sahl Mag: Knut Hahn war permitterat migh i trångmåhl at bruka; men hvar uthi det består at Hr Kyrkioherden berättar sig hafva förrättat både sit och mit Embete kan jagh intet wetha, uthan det må wara skiedt, enähr Hr Kyrkioherden Uppe uthi Socknen har Predikat, och jagh inga Ordres har hafft at föllia med honom.

 

3. Hvad Hr Kyrkioherden i dess tredie punct behagar förmähla såsom 1:mo Att jagh skull wijst migh emoth honom obstinat och mothwilligh, så weeth jagh intet hvar uthi sådant skulle bestå, uthan beder ödmiukel: Hr Kyrkioherden det bewijsa måtte, efftersom 2:do Kyrkioböckerne som ähro 3:ne stöcken af lijka Contenta hafver Hr Kyrkioherden full disposition öfver, och hos migh ähr allenast om der afflembnats till at inskrifva Barndoop medh mehra Kyrkio Ordningen dicterar; och 3:tio hvadh skifflar och spadar Wedkommer som Hr Kyrkioherden berättar migh uthan hans Wethskap uthländt, så beder jagh ödmiukel: Hr Kyrkioherden måtte sådant bewijsa, efftersom jagh kan så mycket minder något aff Kyrkian uthan hans Wettenskap uthläna, som Kyrkio Nyckeln altijd hänger uthi Prästegården i förwahr.

 

4. Den försummelse medh Ringande affton och Morgon som hr Kyrkioherden uthi dess beswährs fierde punct migh tilskrifver, så weeth jagh aldrig migh någon Ringningh i ringaste måttan försummat, Enähr Klockorne ha warit så färdige at Man dem tordes ringa, och migh det befallat wardit, det migh Allmogens gifne Skudzmåhls 3:die punct nogsampt betygar.

 

5. Hvad uthi den fembte beswährspuncten Hr Kyrkioherden behagar förmähla, Nembl: 1:mo att jagh skohlat oförswarl:n angifvit honom för Eders Höijwyrdigheet widh Visitationen för Öhl och Brännewijns Selliande; så kan jagh fuller intet säga Hr Kyrkioherden det i sitt huus givedt, inte heller erindrar migh huru wijda jagh migh dher öfver uthlåthet; Men at dher holles aff honom, uthi et hans Torp på Hooby Eger altijds Öhl och Brännewijn till salu twärt emoth Kongl: May:tz allernådigste förordningh, det samma jagh medh klara skiehl och Ting Attest bewijsa kan, dher tijden migh sådant för dess knaphets skull tillåthet hade: 2:do det Hr Kyrkioherden Höyel: klagar öfver migh som genom sådant wäsende och öhlsahl skall hafva hindrat hans små barns Wälfärd och Upfostring etc. Uthi denna beskyldningh weeth jagh migh aldeles oskyldigh, eij heller weeth hvar uthi den bestå skulle, derföre jagh ödmiukel: beder at Hr Kyrkioherden sådant sit angifvande måtte bewijsa eller och aldeles medh sådant inneholla. Emedan jagh will förmoda intet annat än holla et Erligt huus, hvar igenom ingens Wälfärd ännu till denna stunden förmodentligen är hindrat blefven, det bådhe dhe Reesande som andra dher i Näijden Wistas och boo, intet annat Lofford migh gifva kunna, hvilket och nogsampt aff Högwälborne Hr Baronen, Ammiralen och Landzhöfdingenz till Eders Höijwyrdigheet afflåtne skrifvelse betyga lährer.

 

6. Det siette och sidsta som Hr Kyrkioherdens beswährspuncter inneholler, ähr detta, at jagh Substituerar en min lagstadade dräng ben:d Jacob uthan Venerandi Consistorij tillåthelse at hos mig holla som jagh Ederz Höijwyrdigheet här på Visitationen skulle befallat at affskaffas; så har jagh alt sedan Eders Höijwyrdigheet här på Visitationen war inte det ringaste brukat bemelte Jacob i Klockartiensten, som inte heller bewijsas skull, uthan allenast honom i mit egit huus för mine egne barn och folck, och hvad andra aff allmogen som godhwilligen låther sina barn gå til honom, at läsa i Book, dem jagh sådant intet hindra kan, eij heller tror jagh migh något det samma förwägrar at jagh honom som een annan min tienare widh huset fåhr beholla, som han Reedan för detta sin Löhn har Uppburit.

 

7. Hvad elliest uthi Eders Höijwyrdigheetz migh tilkomna Citation uppå Hr Kyrkioherdens angifvande förmähles, att jagh oachtat alla Löfften och försäkringar hos Wederbörande som sådant migh tilförer förfallit uthi Sijdowyrdnat emoth honom etc. så weth jagh aldrigh på mit Samwethe dhen Ringaste Sijdowyrdnat hafva emoth honom wijst, eij heller någon tijd för min Probst eller någon aff Kyrkiones Män warit i sådant måhl anklagat eller påmint som åhrligen skee bord; Men om Hr Kyrkioherden will rächna det för een Sijdowyrdnat at jagh har tahlat medh honom om min Rättigheet som går migh ifrån händer uppe i Socknen, nähr han dher Predijkar och Communicerar åtskillige, och dher Upbähr sin Rättigheet, Men mit fåhr jagh intet, eller och at Hr Kyrkioherden will rächna det för een Sijdowyrdnat at jagh intet åhr Store Offerdagar Medan jagh står under Sången, kan observera eller minnas hvem som intet offrar eller absenterar Kyrkian, Eller och at jagh har sijdowyrdat fortnähr jagh har givedt påminnelse om betalningh medelst een domb som 1688 d 18 July uthfaldt, Er detta een Sijdowyrdnat kan jagh ingenlunda begrijpa, eij heller tror jagh att dhet der till kan räcknias.

 

Af allt detta kan Höijwyrdige Hr Biskopen och Ven: Consistorium förmärckia hvadh jagh till min Exculpation har framdragit medh dess allegatis såwähl som Hr Baronen Ammiralen och Landzhöfdingens d 28 förwekne Maij till Eders Höijwyrdigheet affgångne skrifvelse som Sockne Allmogens migh gifvna Skudzmåhl, der aff Nådgunstigast Antaga min Oskyldigheet uthi alt som Hr Kyrkioherden migh anklagar, som dock intet så högt lährer wara anstält för något bråth, Men mehra kan henda för annan privat deciderant Nytta skull; Allerödmiukeligast bönfallandes Eders Höijwyrdigheet och Ven: Consist: tächtes alt detta som och min Allderdomb och långlige tienst i Nådgunstigh Consideration kunna låtha, och migh altframgent widh Klockaretiensten maintinera, och migh ifrån hr Kyrkioherdens beswähr och Klagomåhl befrija, hvar emoth jagh medh allerödmiukaste wyrdnat och devotion i heela min lijfztijdh framhärdar och förblifver

 

Edele och Höijwyrdige hr Biskopens

och

Venerandi Consistorij Ecclesiastici

 

Lundh d 21 Septemb:

A:o 1696

 

Hörsamste och aller-

ödmiukaste tienare

 

Knut Håkansson Hammar

 

 

Denna "privata nytta" var för Schlyter tydligen inte enbart pengar. Vi har redan sett vad kyrkoherden Bager ansåg om Schlyters metoder, och det är tydligt även från åtskilliga utdrag ur Bräkne härads dombok att Schlyter var mycket noga med både sin husbonderoll och att få ut sina rättigheter, vilket visas av följande exempel (ett av många) [8]:

 

1684-04-21

Kyrkoherde Lars Schlyter i Hoby kärar genom fullmäktige Klas Hansson dess kyrkobonde Clemmet Olofsson i Röaby angående skuld. Hemmanet som Clemmet åbor är av en frälseman för några hundra år sedan skänkt och donerat till Hoby prästbord och dispositionen där över är kyrkoherden i Hoby tillägnad. Kyrkoherden klagar på att Clemmet inte visar honom tillbörlig lydnad och skyldighet. Resolution: Den skuld som härrör från krigstiden bör Clemmet från betalning förskonas, men är någon skuld gjord sedan freden slöts skall Clemmet betala omgående. Bonden Clemmits studsighet och olydnad gentemot kyrkoherden som över hemmanet och dess åbo äger disposition, förmanar rätten bonden därifrån vid vederbörligt straff. Gäller hållandet av en båtsman och krono. Ärendet remitteras till landshövdingen.

 

Den dom som Knut Håkansson nämner ovan handlade om en tvist som han hade haft med kyrkoherden om en kvarn, kallad Krusakvarnen, och om detta berättar Bräkne härads dombok [8]:

 

1688-07-18

Tvisten mellan kyrkoherden Lars Schlyter i Hoby och åborna i Krusegården i Hoby, angående kvarnfallet i Evaryds å och kvarnen Krusakvarnen. Krusegårdens tillika gästgivaregårdens åbor och en rad vittnen menar att fallet och kvarnen alltid har legat till Krusegården. Resolution; Kyrkoherden har varit präst i socknen under 10 år och har aldrig protesterat tidigare. Kyrkoherden äger Mölleskog, Krusakvarnen ligger nedströms Mölleskog. När jordrevningen hölls av Holk var kommissionen på Mölleskog och då nämndes ingen tillhörande kvarn. Åtta män har 1640-09-23 besiktigat en damm i samma å, då bodde åbon Per Kruse på gården. Krusakvarnen ligger mittemot hustru Märta salige Knut Karlssons kvarn. Kyrkoherden skall betala den nu gjorda synen av kvarnen.

 

Vad klockringningen beträffar, är det tydligt att klockorna verkligen varit i dåligt skick. De stöptes om år 1697 efter ansökan från Schlyter, församlingen och landshövdingen [20]. Både den större och den mindre klockan hade inskriften [10]:

 

Guds ord varar i evighet. Michael Lorentz från Sachsen gjorde mig i Hoby år 1697 under Karl XII:s regering.

 

Med hans nådes Högwälborne H. Amiralens och Landshöfdingens Eric Siöblads, Aedle, Högwyrdige och Höglärde H. Biskopen Matthiae Steuchii, samt Wälborne H. Kyrckio Inspectoren Swen Adlerstiernas gunstige consens uppå Kyrckioherdens H. Lars Schlyters ock Församlingens ansökande är thenna klocka omguten in Julio a. 1697.

 

Förläne GUD så ofta denna Klocka höres Wårt hierta af Guds and' til Guds ord måtte röras

 

H. Pehr Backendorf Comminister. Knut Håkansson Hammar Klåckare.

Åke Olsson, Swen Pehrsson, Kyrkiowärger.

 

Utlåtandet från konsistoriet om Knut Håkansson blev som följer [9]:

 

Consistorium seer ju föör ju heldre at Klockaren i Hoby blifver ifrå sit Krögerij afsatt, som altijd och ofta warit i Swagn det Klockare öhlsahlu föröfva, och om någon öhlsahlu skulle warit fördt af Pastorietz, måste det bewijsas Hwilket beijfras af Hr Lanshöfdingens sistledh på sit bref dat Carlscrona d 5 decebr 1696.

 

Något annat domslut var kanske inte heller att vänta, även om det är tydligt att Schlyters alla anklagelser lämnas helt utan kommentar. Klockare som ägnade sig åt brännvinsutskänkning var ett stående skämt på den här tiden, och det måste ha varit pinsamt för domkapitlet att få den här historien på halsen, särskilt som Knut Håkansson redan hade varit gästgivare så länge.

 

Knut Håkansson fick sluta som gästgivare, och gästgiveriet övertogs då av grannen Sven Persson i Hoby. Men klockare i Hoby, det förblev Knut Håkansson till sin död. Och även förhållandet till Lars Schlyter tycks ha förbättrats med tiden.