Också klockaren, vars roll i dåtidens socknar och församlingar numera är nästan bortglömd, intog en viktig ställning. En sammanfattning av Upplandslagens föreskrifter ger oss följande upplysningar om klockarens tjänst [6]:

Knut Håkansson Hammar

 

(ca 1640-1711)

 

var son till Haagen Olsen Hammerus och Abela Poulsdatter Anker. Fadern var präst i S:t. Olof i Skåne ca 1629–1646 och därefter hospitalspredikant i Kristianstad.

 

 

Knut Håkansson Hammars namnteckning

ur brev till biskopen 1696.

 

Bland syskonen var brodern Casparus Hammerus (1636-1705) kyrkoherde i Karlshamn från 1688 och sedermera även prost. En annan bror, Olof Håkansson, blev klockare i Asarum. En syster var Ingeborg Hammar (1650-1711) som var gift med kastellspredikanten Jöns Hansson Gullberg i Karlshamn.

 

Knut Håkansson var gift två gånger. Första gången var med gästgiverskan Susanna Sophia Jokum Waltersdotter i Hoby, änka efter den tidigare gästgivaren Joen Persson. I domboken omnämns hon 1677 som änka och gästgiverska. Ett giftermål med Knut Håkansson bör rimligtvis ha skett i Hoby, brudens hemförsamling, men notis därom saknas i kyrkoboken (som på sina ställen har ganska långa luckor). Giftermålet måste i alla fall ha ägt rum någon gång mellan 1677 och 1679.

 

Det var på det sättet det kom sig att Knut Håkansson också blev gästgivare.

 

Knut Håkansson och Susanna Sophia måste ha fått minst ett barn tillsammans, för i den ovan nämnda domboksnotisen från 1679 får man veta att Knut Håkansson håller sig med en amma. (Däremot förekommer ingen dopnotis i kyrkboken för tiden i fråga, och jag har inte heller hittat någon senare dödsnotis.) I domboken omnämns Susanna år 1681 som "gästgiverskan i Hoby Susanna Knut Håkanssons".

 

Susanna Sophia begravdes 1684-04-20 i Hoby. Eventuella barn med Knut Håkansson måste också ha dött innan hans eget frånfälle 1711, för efter hans död fanns det bara två arvingar: två döttrar från hans andra äktenskap.

 

Hustru nr 2 blev en viss Maria Abraham Habemansdotter. Med henne fick han följande barn:

 

•dotter Abela (1687-1698)

•dotter Susann Sophia (1689-1692)

•dotter Elizabeth, f 1692

◦gift 1712 med nye klockaren i Hoby Israel Andersson Lunnaeus

◾dotter Cecilia, f 1713

◦gift 1716-10-14 med nye klockaren i Hoby Zachris Sörman

◾dotter Catharina, f 1717

◦gift 1725 med kronolänsman Karl Peter Kreutzner

◾son Jöran, f 1726

•dotter Susanna Sophia (1695-1711)

•dödfödd dotter (1696-1696)

•dotter Abigael (1697-1711)

•dotter Anna Maria, f 1701

◦gift med skräddaren Anders Wetterberg

•dotter Barebrå (1705-1706)

•son Håkan (1707-1710)

 

Källor

 

1. Bräkne-Hoby C1, C2, C3

3. Carlquist 2:12, s. 84

4. Bräkne härads dombok, CD-versionen i tolkning av Vanja Jonasson och Per Frödholm.

Allt vad man fordrade av klockaren finns dock inte upptaget i ovanstående anförda stadgar. Han skulle också vara först i kyrkan och den siste som lämnade den, tända och släcka ljusen i kyrkan, hjälpa prästen av och på med den liturgiska skruden, bära vatten till dopfunten och tillhandahålla vatten åt prästen i mässan jämte handduk, ha vatten och handduk åt nattvardsgästerna för sköljning av munnen, assistera vid dopet, baka och skära nattvardsbröd, hålla reda på nattvardsgästerna och se till att prästen delade ut nattvardselementen i rätt ordning. Flera längder och böcker ankom det också på klockaren att föra. Efter tacksägelse för avlidna skulle han också upprätta en "sedel" med de dödas namn och stånd [6].

Med reformationen tillkom också en ny och väsentlig uppgift. Det var klockarens sak att driva barnaläran, d.v.s. att undervisa de unga i katekesen och dess hustavla. De medeltida klockarestadgarna måste alltså kompletteras. Tidigare hade det varit vanligt att klockarna inte var särskilt väl utbildade, men år 1675 stadgades i prästerskapets privilegier att biskopar och superintendenter särskilt skulle tillse, att inga andra personer antogs till klockare än de som kunde undervisa och lära ungdomen i församlingen att läsa och skriva. Och klockarna, som förut kallats direkt av församling och kyrkoherde, skulle nu tillsättas av biskopen eller på hans uppdrag av häradsprosten och kyrkoherden [3].

I 1686 års kyrkolag stadgades återigen att klockaren skulle vara boklärd (alltså läskunnig), och kunna sjunga och skriva, så att han kunde undervisa församlingens barn däruti. Den nya kyrkolagen inskärpte vidare, att klockaren skulle vara kyrkan trogen och kyrkoherden och församlingen lydig, sörja för ringningen och klämtningen, på behöriga tider ställa timklockarna samt noga taga i akt och förvar det som i hans händer antvardats och förtrotts. Dessutom skulle han vara prästerna vid gudstjänsterna, skriftermålen och när det befalles uti sockenbud och annan kyrkotjänst vid handen. Men det säges nu också, att han ingalunda genom någon kyrkoherdes enskilda tjänst får besväras, hindras eller avhållas från den plikt honom åligger att med all flit och trohet driva barnaläran. Ett betydelsfullt tillägg till stadgarna görs också, nämligen att klockaren har att rätta sig efter den ordning, som biskopen och konsistorium honom föreskriver [6].

Klockaren i Hoby Knut Håkansson Hammar var student i Lund 1669 och blev senare klockare. Jag känner ännu inte till exakt när Knut Håkansson blev klockare i Hoby, men det skedde under 1677. Det är nämligen Knut Håkanssons handstil på Gyllenstjärnas edsavkrävelse (vilken för Hoby socken är attesterad av Lars Schlyter, men inte skriven av hans hand). Detta tyder på att Knut Håkansson då redan hade en officiell roll i socknen, och i alla fall att han måste ha varit på plats. I ett brev till konsistoriet år 1696 talar Knut Håkansson f.ö. själv om sin då tjugoåriga tjänstgöring i Hoby [7]:

Flera notiser i Bräkne härads dombok [8] tyder också på att den tidigare klockaren i Hoby, Wilhelm klockare, dog ifrån sitt ämbete just år 1677. Hans dödsnotis saknas i kyrboken, men år 1678 benämns han som salig i domboken, där Knut Håkansson i sin tur för första gången omnämns som klockare 1679. I jordrevningen 1680 står han som både sockenklockare och gästgivare. Han gifte sig nämligen någon gång mellan 1677 och 1679 med den tidigare gästgivaren Joen Perssons änka Susanna, och övertog sedan gästgiveriet. Detta är anmärkningsvärt, eftersom det faktiskt var förbjudet för klockare att ägna sig åt sådan hantering.

En klockare var inte välbetald i förhållande till sin arbetsbörda, och det var ofta svårt för honom att få ut ens det han hade att kräva. I Stockholms stads consistoriums klockarestadga av år 1751 sammanfattas det hela på följande sätt [6]:

Det var också långt ifrån bara klockaren i Hoby som behövde lita till vad vi idag kallar extraknäck. Klockarna hade vanligen, liksom prästerna, att ta itu med lantbruk på den egna eller anslagna jorden, men tvangs dessutom ofta tillgripa andra sysselsättningar som kvastbindning, borstbindning eller t.o.m. tillverkning av likkistor. För att nu inte tala om brännvinsutskänkning och ölsalu, vilket visserligen var förbjudet för klockaren men kunde ombesörjas av en företagsam hustru [6]. Wentz berättar även om klockare Brandt i Örkelljunga, som 1766 måste försvara sig mot ohemula angrepp med följande ord:

Just när det gäller ersättningen skiljde sig de gamla danska landskapen från de svenska. Här utgorde s.k. helgonskyld en stor del av klockarens lön, d.v.s. två skäppor säd från varje sockenman [6], eller i Hobys fall, 14 tunnor korn årligen [4]. Utöver helgonskylden hade klockaren att räkna med en del småinkomster in natura. Hit hörde altarmat, påskmat, julränta, mickelsmat m.m. Klockaren kunde också förvänta sig ost eller mjölk till ost från varje gårdsbrukare någon gång om året. I Karl XI:s stadga från år 1681 anbefalldes också att klockare vid barndop skulle uppbära ett öre, vid barnakvinnors kyrkogång två öre, vid begravning tre öre, allt i silvermynt [6]. I Hoby fick klockaren likstol för x-mento och sång, som utgick i 8 öre smt "af dhe förmögne" och 4 öre smt "af dhe ringare". För en kyrkogång (kyrktagning) fick han också altarkakor och 2 öre smt 4].

Däremot ålåg det i de danska landskapen klockaren själv att bygga och underhålla sin klockaregård [6]. Knut Håkansson bodde dock inte i "Klockarebolet", utan på Krusagården i Hoby, och hade dessutom ännu ett hemman i Mörtjuk. Han skriver 1706 i brev till biskopen [7]:

Det finns inte mycket information att hitta om Knut Håkansson Hammar i de vanliga tryckta källorna. Med början hos Cawallin och vidare till Carlqvist är det en och samma historia som berättas, vilken de uppenbarligen hittat i protokollet för biskopsvisitationen i Hoby år 1696. Den brukar sammanfattas på följande sätt [5]:

Men så enkelt var det inte. För den som gräver lite i domkapitlets arkiv finns mycket mer information att hitta.