Hobyhistorier

- Hoby socken och Blekinge under Karl XII

 

© Sabina Santesson 2004-2014

...allehanda stora beswähr och inqwarteringar här på Landzwäghen,

som dette beswerlige krijget har medfort...

 

 

Allmogen i Hoby i supplik till Karl XI år 1680

Präster och klockare i Hoby socken 1677-1718

 

© Sabina Santesson

(under arbete; senast uppdaterad 2015-01-21)

Båtsmannen som begravdes två gånger

 

Den 23 maj år 1696 höll man alltså biskopsvisitation i Hoby, eller, som skrivaren och konsistorienotarien Mag. Johan Ericsson Klinthe uttrycker sig i protokollet [4]:

 

Anno 1696 d. 23 Maii hölts Visitation uthi Hoby Sochn i Brekne härad i Blekingen af HögWyrdige H. Biskopen Doct. Matthias Steuchio.

Johan Ericsson Klinthe

 

var född i Stockholm, datum okänt, som son till kunglige kamreren Erik Nilsson Klint och dennes hustru Barbara Christoffersdotter Rehbun, gifta 1648. År 1688 i Lund var han "Candidatum Upsaliensem" och beskrevs 1694 som "en stadig, lärd och väl kvalificerad karl". Han blev konsistorienotarie 1695 efter tidigare notarien Winslow, dock utan lön eftersom Winslow hade kvar sin ställning som professor. Klinthe tycks ha tjänstgjort utan lön ända fram till 1707, men han beskrivs som tämligen välbärgad, kanske rik. När man 1717 gjorde upp en inkvarteringslista för att se hur många lägenheter som fanns disponibla för Karl XII:s hovstat, tjänstemän, militär m.fl., hörde "mag Klinthe" till de bäst situerade med fyra disponibla rum. Klinthes hus togs också i anspråk varvid en student blev "utdriven och hans saker utkastade".

Någon särskild ämbetsrutin beträffande fullmakter och protokoll ansågs han aldrig ha uppnått, och hans skrivelser präglades ofta av vaga formuleringar.

 

Han gifte sig 1715 med Maria Scheuerle, f. 1696. Med henne hade han sonen Erik, f i Lund 1717 och senare rådman i Lund. Klinthe avled i Lund 1731.

 

Källor

 

Gunnar Carlquist, "Lunds stifts Herdaminne", Ser. II Biografier, I, Biskopar och domkapitel

 

Om biskopen hade väntat sig ett lugnt och trevligt besök där man höll sig till saken så lär han ha blivit besviken. Bara fyra dagar tidigare hade salpetersjudaren Olle Nilsson i Väby dräpt båtsmannen Johan Polack i Stora Kulleryd med kniv [8], och nu sjöd hela socknen av upphetsning.

 

Det hela hade börjat söndagen den 17 maj, då bonden Brit Persson i Mörtjuk och hans hustru Aida låtit döpa sin dotter [19]:

 

Bap. Brit Perssons barn i Mörtjuk Nom Ellin. Ingeborg Zachris Nils i Evaryd bar det. Fadderne. Måns Persson i Björstorp. Gerton Bengtsson i Måstad. Beinta Per Pers i Hållegården i Mörtjuk. Sissa Jöns Pers i Tokaryd.

 

Den kvällen hade barnsöl hållits på Brits gård i Mörtjuk. Närvarande var även salpetersjudaren Olle Nilsson i Väby, som enligt vad han själv senare berättade blev bjuden på ett stop öl som han drack ur. När han sedan var på väg hem blev han överfallen och förföljd av båtsmannen Johan Pålack.

 

Resultatet blev, enligt kyrkoboken [1]:

 

Båtsman Johan Pålack i Stora Kullerÿ, som var en öfverdådig menniska dräpt om natten af Salpetsiudaren Olle Nilson i Mörtiuke by.

 

 

 

Den dräpte, känd i trakten som en våldsam karl och själv misstänkt dråpare, hade också olovligen begravts på en alldeles för fin plats på kyrkogården. Detta sista verkar i synnerhet ha retat upp folk.

 

Till råga på allt hade ett animerat gräl brutit ut mellan klockaren och kyrkoherden, som bl.a. anklagade varandra för olaga krogrörelse. Den döde båtsmannen hade de facto tidigare på kvällen för dråpet druckit på sockenklockaren (tillika gästgivaren) Knut Håkansson Hammars egen krog i Mörtjuk. Detta drog med sig även andra klagomål från kyrkoherden.

 

 

Biskop Mattias Steuchius

 

Bild fr. Nordisk familjebok.

 

Mattias Steuchius föddes 26 oktober 1644 i Fogdö, som son till superintendenten Petrus Steuchius och hans första hustru Brita Ilsbodinia. Gift 1673 med Anna Tersera, med vilken han fick 8 barn.

 

Han skrevs in vid Härnösands skola 1654 och bedrev 1658 filosofiska och teologiska studier vid Uppsala universitet. Filosofie magister blev han 1668 och gjorde därefter resor i Europa. År 1672 blev han lektor i logik vid Härnösands gymnasium, samt prästvigd och riksdagsledamot för prästeståndet samma år. Professuren i logik och metafysik fick han 1676. Teologie doktor blev han 1693.

 

År 1695 utnämndes Steuchius till biskop i Lunds stift, ett ämbete som präglades av härjande pest och därtill krig samt folkliga, mer eller mindre hedniska traditioner, under vilket han genom folkundervisning försökte försvenska skåningarna. Biskopsvigningen ägde rum i Uppsala. Om detta tillfälle antecknade Karl XI i sin almanacka (Ögonvittnen Karl XII, redigerad av Hans Vilnius):

 

Den 12 juni blev doktor Mattias Steukius vigd till biskop uti Skåne här uti Uppsala. Jag och prins Karl voro ock med i kyrkan. Sedan mönstrade jag Norra Upplandskompaniet, som ryttmästare Cruse har. Efter middagen exercerade jag ryttarna. Samma förmiddagen, sedan ceremonien med biskopsvigningen var all uti kyrkan, höll landshövding Gyllenborgs äldsta son, Olof Gyllenborg, en disputation uti det gamla Gustavianska Auditorium. Prins Karl var ock med där.

 

Steuchius bekämpade cartesianismens spridande och var själv övertygad aristoteliker och verkade kraftigt för religiös renlärighet. Då Haquin Spegel dog 1714, utnämndes Mattias Steuchius till ärkebiskop, vilket han förblev till sin död 1730.

 

Källor

 

1. Nordisk familjebok

2. Ögonvittnen Karl XII, redigerad av Hans Vilnius

I protokollet från visitationen ser man hur biskopen förgäves försöker hålla sig till saken medan det ena ovanliga ärendet efter det andra ramlar över honom. Inte heller Klinthe har haft någon enkel uppgift; protokollet är inte renskrivet utan har en hel del inskjutna anteckningar i marginalen.

 

Först gällde det konflikten mellan prästen och klockaren [4]:

 

1. Klagade H Kyrkoherden H Lars Slüther öfver klockaren Knut Håkansson Hammar för des försummelse i sitt Embete. Säyandes ålagd skriffta oh förhålla. oh beslöts alt til yttermera förhör uthi församlingen, eller oh der dhe ej kunde komma medh hwar ander öfverens at klockaren stämmes til Consistorium synodhen til at pröfwas oh der svara

 

Biskopen trodde nog att det räckte med detta, och biskopsvisitationen fortsatte nu med att det

 

2. hölts predikan dher i kyrkian af kyrkoherden H. Lars Slüther af textu Amos v. 6. Derefter kallades

 

3. Ungdomen i Choret, men dhe gamle förblefvo i sina Bänkiar, hwilke uthi Examine funnos swarsgode nog oh kunde svara för Christendoms Stycken; de unga drängiarna woro mästadels borta, hade 5 stält sig til förhör. Kunde och mäst sine morgon oh afton böner, samt bordläxor oh Skriftböner.

 

4. Sedan kallades Kyrkians Sexmän fram, af hwilka nu allenast Olof Clemetsson war tilstädes, sampt Äldste i församlingen, oh frågades oh de om dhe hade något emot sin Kyrkioherde i läran eller lefwernet. Svar: intet. Så emot Kyrkioherdens Capellan hade dhe intet. Emot klockaren hade dhe ej heller något.

 

Sedan kunde man uppenbarligen inte längre hålla sig till formerna utan återvände till klockaren.

 

5. frågades om klockarens later med krogen, oh förhölts de at dhe här efter icke begå Sabhatsbrott såsom dhe förstone tilstode, at dhe widh åttskillige excesser oh missbruk föröfvat. sedan förmanades Krögaren at han måste fullgöra H.K Mtts förordning oh icke sökia förföra sine Sochnemän, oh komma uthi förderf. Så frågades om H Kyrkioherden hållit någon öhl sahlu hvarpå svarades af Samtliga Menigheten Neij.

 

Därefter blev det tal om dråpet och allt vad det fört med sig. Biskopen frågade nu,

 

6. Hwarutaf kom det at dhe Christi himmels färds dag, drepne Botsmannen Johan Pålack, som war ihiälstucken af Salpetersjudaren Olof Nilsson, emodt H. Kyrkoherdens förbud til Kyrkan, och honom ovetande läto sättja neder i grafwen

R. Kyrkoherden föredrog sin oskyldighet.

Sedan sade bönderna, at hans egen Camrat det giordt widh namn Johan Bredfält, och war han befalt at komma i Prästgården til vidare Swar. oh förmantes församlingen uptaga sig något der af; oh sådant oskick afstyra.

 

Medan man väntade på att Johan Bredfält skulle anlända, fortsatte man att diskutera klockaren men även ryckvis de uppgifter som hörde till visitationen.

 

7. Hvad för folk är i klockarens stufva? R. een Gårdman med sin hustru, oh een gårdqvinna desutan, oh observerades det samma stufva står för nähr kyrkian, oh farligit för Eld skuld der hos hvar söndag, går oh BotzMännen in oh dricka der Tobak, för Messan hwaraf kyrkioherden stort beswär hafer.

 

8. förböds den x för klockaren, at löpa in och ut i kyrkan, och ehuruväl han föregaf det ske fördenskull at han kunde drifva dem in som utom kyrkan är, så svarades at det skulle een annan giöra, och kunde Klockaren vara inne och uppehålla sången

 

9. förfrågades om Brudfolk, barndop oh lijk, kom dhe i rättan tijd, för Predikan i kyrkian, som lärer finnas uppå kyrkioherdens memorial. Det skier i rättan tijd.

 

10. befaltes dhe åldriga, tillika medh dhe unga låta sig examineras af Prästerna och förmantes dhe til lydna oh hörsamhet emot sin öfverhet oh lärare.

 

11. Hospitalet war ricktigt, och war nu allenast een som begiärat komma in. Dhe fremmande fattiga och tiggiare hvaröfver församlingen sig besvärade, kunde angifvas hos lanshöfdingen och wederbörande, oh förpassas till sina egna församlingar.

 

12. KyrkioReckningen från 1693 war ricktig oh hade kyrkioherden kyrkiopenningarna hos sig hemma effter han icke torde sättia dem neder i kyrkian, för tiufwar skull oh will kyrkioherden låta laga kyrkiokistan oh sättia den der neder, som oh låter sättja 3 lås förutan det stora oh tunga han nu hos sig har

 

13. Kyrkotjensten begynnes ordinarie klock. 9 om Söndagar.

 

14. Krogar i Sochnen förutom hos Gästgifvaren, är ett hus widh kyrkian, hvarest dhe dricka oh swärma, oh förorhsakas stor förargelse der å Klockarbolet. oh hafver han oh een gårdh straxt widh kyrkian Mörtyka benämdt, hwarå han efterlåtit dem som der åbo at sälja öhl til hwem dhe wilja oh effter som Kyrkofolket går igenom den byn, ty plägar gemenligen skie at the först eller sednare gå derin oh sig tractera, då dhe otiänlige komma i kyrkan eller oh effter predikan all excess med buller oh skriande föröfva. Elliest betygar församlingen, det aldrig Pastor någonsin såldt öhl oh brukat krog.

 

15. Så förehölts oh försades orimligt wara, at Klockaren tillika kunde wara gästgifvare, oh wore honom bättre, at han allenast förblifver vidh sitt gästgifveri, och lämnar Klockeriet til en annan.

 

16. Som böndagarna förhålles ibland illa; ty befaltes det klockaren skulle upteckna dhem som komma druckna i kyrkian oh x, det krogen var deras tilfälle til dryckenskap ty om han än ville neka dem öhl oh brennewijn svarade een fierdingsman vidh namn Nills Olofsson effter dhe hade penningar, måste dhe niuta fritt för sitt.

 

17. Kyrkoherdens rättighet är 3 tionde, qvicktionde. etc.

 

18. Dhe som på skogarna gå til Bakary i gusstiänsten måste gifva sin rättighet til sin kyrkioherde, oh widh Predikan oh andra beställningar hafva först sin kyrkioherdes lof, det hos en annan kyrkioherde förrätta.

 

19. Klockaren klagade at han af den aldrig får något offer hvilket församlingen betygade sant vara.

Förmantes altså församlingen stedse uthi [x] afskära wederbörande sin rättighet.

 

20. Uthi Sochnen finnes allenast En Studiosus, benämnd Olavus Lidberg Westrogothus, hvilken hafver gjordt bevis x om sig, och praeceptor för kyrkoherdens barn.

Oh begärte Hr Pastorn, det honom måtte efterlåtas utaf hans x ibland exercera sig i predikande uthi församlingen, såsom han war nog x oh önskade gierna at giöra sig något subituerad til detta stånd som han framdeles har ärnat sig till.

R. Emedan H. Kyrkoherden i Hoby Ehrwyrdige H Lars Schlutter x för Studioso Olav Lidberg, x hvilken x godt wittnesbörd gifver oh anhåller at honom motte gifvas tilstånd uthi denna församling at öfva sig i predikande at så [x]

 

21. Sedan kom Botsmannen Johan Brefäld i Prästgården, oh förhölt honom H. Biskopen, hvarför han grafwit grafen up för den döde Botsmannen Johan Pålack, oh derför åtskillige exsolencier, så wäl i Prästgården, som widh kyrkian derigenom at han olåfvandes tagit kyrkians sköfflar oh spadar ut.

R. han hade wäll icke lagt sina händer der widh, utan den döde båtsmannens bönder, af hwilka han oh war beordrad, at gå til H Kyrkoherden, om samma ährende x oh at han slog x i gärsgården, det giorde han i lustighet oh af dryckenskap x hade han inga spadar tagit ovilkorligt, utur kyrkian, utan substituten Jacob, som hade nyckeln hos sig sedan gudstjensten x, han låste op, oh tog ut spadarna.

Men H Biskopen sade at x, för han derifrån för verlslig Rätt, men måste han icke taga sig x til, at giöra någon wåld, på det som kyrkian tilhörer, hvarom han oh ville skrifva wederbörande til, at dhe sådant lagligen förböra, oh låta den brotzlige sit tilbörliga straff få. Då Botsmannen begiärde så wäll H Biskopen som Hr kyrkoherden at dhe i för x medh honom x ville, utan x det lindrigaste, såsom han ville förmoda sig godt vittnesbörd om sitt förhållande, af H Kyrkioherden, oh han aldrig med sådan excess eller dryckenskap åfta befunnen.

 

22. Efter substituten Jacob Madsson Ris af klockarens myndighet sig i Socknen uppehåller, oh Consistoriet derom eij är Communicant, ty kan han flyttas af, der H Kyrkioherden x tiänst x

 

Knut Håkansson hade inte haft någon lätt dag, och troligen hade något ändå värre för honom personligen redan hänt, eller gjorde det ungefär samtidigt. För dagen efter visitationen, den 24 maj, finns antecknat i kyrkboken [1]:

 

Begrafd. Knut Håkanssons dödföd dotter i Hoby

 

Den 16 juni ställdes salpetersjudare Olle Nilsson inför häradsrätten, men innan något hann beslutas rymde han. Först till Bornholm och sedan hem till Blekinge igen, där han höll sig undan så gott han kunde. Först i oktober 1699 blev han fast och fördes åter inför tinget [8].

 

Den 23 januari 1700 beslutade häradsrätten att salpetersjudaren Olle Nilsson hade handlat i nödvärn, och därför dömdes han inte till döden utan till böter för mansbot samt till kyrkoplikt. För säkerhets skull hänvisade man målet till hovrätten för "vidare approbation och gottfinnande" [8].

 

Men hovrätten måste ha gillat häradsrättens bedömning, för redan den femte augusti samma år [19]:

 

Absolverades salpetersjudaren Olle Nilsson i Väby för dråp at han hade ihiellstuckit båtsman Johan Pålack i Stora Kulleryd.

 

Den döde båtsmannen fick dock inte länge ligga ostörd i sin (för) fina grav [4]:

 

 

af Bräkne Härads protocoll, som höls i Asarum uthi wederbörandes nährwaro d. 16 Junii Anno 1696

 

Samma dagh resolverades att dhen dräpne BåttsMannens Johann Pålacks döda kropp, som dhe andre Båttsmännerne medh några Bönder uthan Hs Högwyrdighets Hr Kyrkioherdens lof och minne grafwet på förnämbsta rummet i Kyrkiogården nedsatt, skall af dhem som bem:te döda kropp dher nedhsatt, uptagas, och uthan öfliga Ceremonier nedhgrafwas på dhet rum som för dylijka Personer ähr förordnat, emädan han warit en öfwerdådig Menniska, och nu sist död i sine synder, och ännu icke annat förstås kan, än han skolat först öfwerfallet dråparen och Sallpettersjudaren Oluf Nillsson uppå hans rätta wägh aldenstund han fans hoos hans förstugudörr dödh. Och dhess uthan står Johann Pålack i uppenbart rychte, för dhet han för en tidh sedan skolat i hiäl sparkat en båtsman Erik Lillia wid nampn, hvilket ingen dristat sig för hans öfwerdådigheet skull för uppenbarlighet omtahla,

actum Anno die et loco ut supra [hänt år dag och plats som ovan]

 

Uppå Tingsrättens vägnar

 

Sven Adlerstierna

Vidi: Petter Wirell

 

 

Den omnämnde båtsmannen Erik Lilja hade begravts den 26 januari. I kyrkboken står bara [1]:

 

Begrafd. Båtsman Erik Lillia i Mörtiug